Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Mannerfelt: I Kebnekaise. En naturhistorisk rundvandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp över de vidder, som nu befriades från isens välde.
Flera av dem synas ha klarat sig över hela istiden ute på öar
och fjäll i Lofotenområdet. Dit nådde icke den sammanhängande
inlandsisen. Efter växterna följde djuren och kanske
också människan. Huruvida nutidens glada, lappbarn i
Nikkaluokta äro ättlingar av dessa härdiga övervintrare eller om de äro
barn av nomader från tundrorna i öster, är icke så lätt att svara på.
Den lilla mossen i Kebnekaise kan emellertid berätta, att de
nya innevånarna möttes av goda tider. Klimatet blev allt bättre
och när de sista resterna av inlandsisen hade smält ned spredo
sig också tallen och björken från Norrlandsskogarna och togo
fjälldalarna i besittning. Tallen vandrade ända upp till den
plats, där den lilla mossen nu ligger invid turiststationen. Nu
träffar man på den sammanhängande tallskogen först ett par
mil längre ned i dalen.
Hade vi under denna värmetid gjort en tur upp genom
Tarfaladalen, hade vi nog knappast känt igen oss. Glaciärerna, som nu
skjuta ned sina tungor i dalbottnen, voro sannolikt reducerade
till små snölägen eller iskladdar uppe under de högsta branterna.
Alla levande varelser gladdes åt värmen i fjälldalarna. Endast
glaciärerna vantrivdes.
Men det blev på nytt andra tider. Sagans fimbulvinter stod
för dörren med kyla och storm över landet. De tomma
glaciärbäddarna fylldes åter med snö i stora massor. Överskottet
omvandlades till is och Tarfaladalens prydnad, de sex
glaciärtungorna, pånyttföddes. Denna försämring av klimatet inträdde
några hundra år före Kristi födelse. Och därmed börja vi
omärkligt glida in i nutiden.
Klimatets rytmiska förändringar fortsätta även i våra dagar.
Detta registreras mycket tydligt av glaciärerna. Den 4 augusti
1897 togs den här reproducerade bilden av Storglaciären. Det
är ganska intressant att jämföra den med det fotografi, som
författaren tog från samma punkt den 4 augusti 1939 — på dagen 42
år senare. Snölägena ha egendomligt nog hunnit lika långt i sin
avsmältning för sommaren. Men jökeltungan har märkbart
förminskats. År 1908 mätte geologen F. Svenonius upp avståndet
från ett flera meter högt klippblock, märkt R2, till den
dåvarande glaciärfronten och fick det till 26 meter. I somras kunde
jag konstatera att iskanten låg 164 meter från samma klippblock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
