Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Mannerfelt: I Kebnekaise. En naturhistorisk rundvandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och fjällviol, linnéa och fjällsyra. Man vadar fram
genom höga bestånd av Trollius och Angelica. Där är ett myller
av liv. Luften är fylld av jokkarnas kluckande och myggornas
inande. Det är en nästan förlösande känsla, när man lämnat de
sista björkarna bakom sig och känner, hur den svala fjällvinden
sveper fram över vidderna.
Vi äro uppe i den undre fjällregionen. Inne på
hjortronmyrarna står ängsullen på sina långa, raka strån och vajar och
bugar i fjällvinden. De skimrande vita bollarna, som äro genomlysta
av solen, spegla sig i myrpölarna. Vid en liten jokk göra vi
rast. Runt om utbreda sig fjällängar och hedar. Nere vid jokken
växa gullbräckan och den gula fjällviolen. På de barblåsta
sandkullarna breda Diapensian och fjällglimmen ut sig i
praktfulla kuddar mellan slutna mattor av dvärgviden och krypljung.
Ute på fjällängen lyser Gentianans intensivt blåa blommor i
solen. Över oss ruva Kebnekaises tunga toppar och vita glaciärer.
Vi vandra vidare. Den slutna vegetationen börjar avtaga och
på ungefär 1 300 meters höjd visa sig de första stora
blockmarkerna och perennerande snölägena. Vi äro därmed uppe i den
övre fjällregionen.
Genom tjälskjutning och frostsprängning ha blocken rests
på kant och bilda ofta långa strängar eller nät. Smältvattnet
från snölägena sipprar ned mellan stenarna och ger näring åt
den härdiga och storblommiga isranunkeln, vilken följer oss
ända upp mot de högsta topparna. Vackra bestånd av
isranunkeln lär ha iakttagits ända uppe vid Kebnekaises toppstuga på
nära 1 900 meters höjd över havet. Detta är sannolikt den
högsta fyndplatsen i svenska fjällen. Alldeles under
Kebnekaises stortopp kan man nu fröjda sig åt isranunkelns vita och
rödvioletta blommor mitt i en värld av snö, is och sten.
På de stigar, där jakten på vildren bedrevs för tusen år sedan
och där lapparnas flyttningsraider genom sekler strukit fram,
där vandra nu glada turister från alla länder upp emot Sveriges
högsta fjäll. Och nog ha vi anledning att känna oss oändligt små,
när vi gripa tag i dessa urgamla fjälljättar och klamra oss upp
för de skrovliga branterna. Dessa stenansikten ha skådat ut
över hav och vulkaner, urskogar och glaciärer. Tanken flyger ut
i rymderna men blir plötsligt avbruten av dånet av ett stenskred.
Man får en påminnelse om, att det majestätiska lugnet endast är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
