Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta Ahlberg: Sett i Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sett i Småland
Backe upp och backe ner, krök åt vänster, slinga åt höger,
gropar och hjulspår, gröna renar och gråa gärdesgårdar på ömse
sidor och på jämna avstånd en mossig milsten — ack du gamla
svenska landsväg, än löper du som förr din lugna, av bilar sällan
fårade stråt från by till by inom Smålands landamären. Den som
bara åkt de stora genomfartsvägarna vet knappt om din existens,
och inte vet han heller hur landet verkligen ser ut, ty de stora
vägarna gå ofta genom bara skog, jämna och raka som snören.
Det är inte från dem man upptäcker Småland, det är genom att
färdas de gamla vägarna, som leda rakt in i bygdens hjärta:
mellan hagar och gärden, genom lingonröda byar under susande
träd, genom skogar, där fur och gran mumla i vinden, över höga
slänter, där utsikten vidgas ut över sjöar och blånande berg.
De gamla vägarna — de löpte fram överallt. De följde
Kalmarsunds låga, ekklädda stränder, klättrade genom Holavedens
mörka skog, slogo följe med de stora floderna som vandrade
mot havet och sökte med förkärlek upp gamla kyrkor och
herrgårdar som de stora vägarna gingo stolt förbi. De hälsade på
hos »frun på Salshult» och Stenbocks kurir, buktade sig
ödmjukt förbi ruinerna av Kronoberg och Eksjöhovgård, gonade
sig i munkarnas lövrika Nydala inne i mörka skogen och vågade
sig ända fram till trollen i Skurugata — ja, det går helt enkelt
inte att räkna upp alla nya och gamla bekanta de sökte upp, ty
de kände till dem allesammans.
De gamla vägarna förde oss omsider också in i »sagornas åldriga
bygd, forndiktens steniga högland». Kanske var ändå Värend den
främsta upplevelsen under hela vår upptäcktsfärd.
Vi korsade det i flera riktningar. Vi uppsökte den vördnadsvärda
Inglingehögen och hörde därifrån åskan köra över Torsjön. Vi
klättrade upp på Lunnabacken i det fruktdignande Urshidt, en
av virdarnas heliga offerfundar, och sågo ut över halva Åsnen.
Vi sågo vattenstänket gnistra om kvarnhjulen vid Huseby, där
en gammal masugn drömmer om forna heta arbetsdagar,
färdades mellan bautastenarna på »Bråvalla hed», kände den svala
friden över små åldriga kyrkogårdar, begrundade allt
människoverks förgänglighet invid Kronobergs ruiner och förnummo ända
in i själen naturens väldighet uppe på höjderna norr om
Helgasjön. Och vi gladdes åt hagarnas solskimrande grönska, åt
byarnas ljusa marker och åt virdarnas lugna och stolta ättlingar
20. STF 40.
341
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
