Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aldo Almqvist: Blåhammarstugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Enan. Vid återuppförandet höjdes den 1,5 meter för att för framtiden
säkerställa den mot katastrofer av nyssberörda slag.
I syfte att lätta arbetsbördan för betjäningen och icke minst för att
minska brandrisken, som ökats med införandet av sovhytterna,
anlades åren 1935—37 ett elektricitetsverk dels för belysning, dels för
drift av pump till vattenledning.
Även andra än de här ovan specificerade anläggningarna och
ombyggnaderna ha under årens lopp utförts, bl. a. ha byggts ett med
eldstad försett vindskydd å Gräslifjället ungefär halvvägs mellan
Enaälvsbron och Blåhammarstugan samt en tvättstuga.
Vad de ekonomiska förhållandena beträffar må nämnas, att
inkomsterna av rörelsen hade före branden ungefär täckt de därmed
förbundna utgifterna, inklusive arvoden, förnyelse av inventarier,
reparationer, försäkringar, skatter och räntor. Efter branden har rörelsen
däremot kunnat bidraga med c:a 20 000 kr. till anläggningarnas
förbättring. De vid 1939 års utgång bestående anläggningarna ha dragit
en kostnad av något över 100 000 kr.
Under senare delen av 1930-talet försämrades resultatet av rörelsen
rätt avsevärt. Främst berodde detta på olämplig väderlek och dåligt
vinterföre. De avsevärda utvidgningar och anläggningar, som utförts
för att göra driften enklare, bekvämare och billigare, hade grundats
på bibehållandet av under tidigare år erhållna goda överskott av
rörelsen. Då dessa förhoppningar i viss grad blevo svikna, låt vara att det
dåliga driftresultatet ansågs vara av tillfällig art, och då skulderna
drogo icke obetydliga räntor, syntes svårigheter för en tillräckligt snabb
amortering av skulderna uppstå. En ingående besiktning av
anläggningarna gåvo ock vid handen att vissa avsevärda reparationer måste
med det snaraste företagas. Även vissa ombyggnader vore önskvärda.
Arbetena syntes draga så stora kostnader, att föreningen knappast
skulle ha råd att inom rimlig tid utföra desamma. Dessa förhållanden
gåvo föreningens styrelse anledning att sysselsätta sig med frågan om
föreningens framtid. Det syntes styrelsen som om den turistande
allmänheten skulle bliva bäst betjänad med om föreningen upplöstes och
anläggningarna på sätt stadgarna anvisade överlämnades till Svenska
turistföreningen, vilken på förfrågan förklarade sig villig att övertaga
densamma. På sammanträden den 12 december 1939 och den 1 februari
1940 beslöts också, att föreningen skulle upplösas och att dess tillgångar
skulle överlåtas på Svenska turistföreningen mot det att denna iklädde
sig Blåhammarföreningens skulder, c:a 22 000, och övriga förpliktelser.
Då Blåhammarföreningen lagt sina anläggningar i den med större
resurser försedda Svenska turistföreningens händer, har det varit i den
säkra förvissningen, att man därigenom skall till fromma för
fjällresandena få ut största effektivitet av anläggningarna och att
Blåhammarstugan därför skall gå mot en gynnsam framtid. Genom
förutnämda beslut har Föreningen Blåhammarstugan slutfört sitt värv.
Alla de personer och institutioner som bidragit att bygga upp
anläggningarna å och vid Blåhammarfjället ha gjort sig förtjänta av många
fjällvänners tacksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
