- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1941. 1500-talet /
116

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Lundberg: »Bygga och bo» på 1500-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

än vår trämonumentalitet? Klangen av klackarna mot golvet
är en annan här uppe, på de breda, enrisströdda tiljorna, och
återljudet från väggen är också ett annat. Men en tysk panelad
kammare sådan som Luthers rum på Wartburg är ändå inte det
samma som våra stugor. Och inte heller Englands härliga
panelade Tudorgemak. Det blir något så helt annat, om man låter
lövträets naturliga möjligheter råda. De mjuka, arbetade
omfattningarna, de självväxta träkrökarna, som särskilt i England givit
de gotiska inredningarna deras karaktär. I Skåne och Halland
ha vi motsvarigheter, däremot inte i furudistrikten. Där råder
furens anda, knuttimringens anda. Och ger inte den något av hög
monumentalitet, av kärv enkelhet, av byggd konstruktion,
väsensskild från ekens och gotikens täljda och sammanfogade,
snedförsträvade byggnadssätt? Ha vi inte här ett stycke tradition
att ta till vara, som kunde vara nyttig för den moderne arkitekt,
som arbetar med hela träinklädslar i sina rum. Se t. ex. på
förstugukammaren i Skansens Hälsingegård!

Egentligen skulle vi nu söka upp en gammalgård i Skåne för
att få kontrasten, en gård på Söderslätt eller i Österlen. Men den
gården finns ännu inte. Byagården i Tomelilla är inte rik nog,
fastän den hör till de bästa hembygdsgårdar, vi äga. Den bär
inte heller vittne om just 1500-talet. Vi få nöja oss med en
allmän bild, sådan den alltjämt glimtvis möter i slättens gamla
gårdar, och vi få ta Nordiska museets arrangerade interiörer
från Ingelstad och Håstad till hjälp. — Vilken skillnad mot
Härjedalsgården! Korsvirket har inte den strama
byggmonumentaliteten, men i stället den gotiska smidigheten. Den skånska gården
tar beredvilligt emot renässansen, dess lysande färger, dess
tegelgolv, dess utskurna sniderier, dess rika profiler, dess lediga
rumsfogning. Men man är dock konservativ. Nog lysa färgerna i
stugan mot den vitkalkade väggen och nog fyller ljuset stugan,
men älsklingsklangen i stugan likaväl som i kyrkan är blått, vitt
och rött, inte grönt, vitt och rött, som eljest är vanligt. Detta blå,
mättat och mustigt, men ändå inte klingande hårt, utan milt och
flödande mot den vita väggen, är inte detta blå en kvardröjande
rest av gotikens smak för blått och rött, de klassiska
glasmålningarnas färgklang? Till detta blå har man sina vävnaders bruna
och gula, färger från plogvändans fuktiga jord och mogen säd.
Mera än någonstädes i landet har renässansen präglat de skånska
landskapens folkliga kultur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:09:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1941/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free