Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Lundberg: »Bygga och bo» på 1500-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gå vi inte till denna predikstol för att fånga renässansens
kyrkliga inslag, utan för att få en glimt av dess figurkonst. Ty
denna nå vi inte såsom utomlands i stora inhemska
konstnärers tavlor. Vår jordmån gav inte växt åt stora figur- och
porträttmålare, kanske hade vi inte nått fram till behovet av sådan »fri»
konst på allvar. Men i kyrkornas och slottens dekoration glimtar
dock behovet av bildframställning, av skön och naken
mänsklighet. Låt oss se här på predikstolen i Köpinge. Den är skuren i ek,
träet betsat i olika ton och med svärtade bottnar och
guldbokstäver i relief. Präktiga, skurna listverk och så fina graciösa reliefer
i färg. Grönt och rött, laserat på metallunderlag, så att färgen
skimrar och djupnar. På korgens hörn stå karyatider i antikens
dräkter emaljerat vita och skära och med ljust sjögrönt och guld
som ackompanjemang. Vilken effekt! Och vilken intensiv glädje
över färg — emaljvitt och emaljgrönt mot mörk ek, svart och
guld och så reliefernas djupa, vibrerande karmosin! Men först
och sist, vilken glädje över nakenheten, över de fylliga och ändå
knappa kvinnliga formerna, över barnens knubbiga, graciösa
kroppar.
Vi måste se ett arbete sådant som predikstolen i Stora Köpinge i
belysningen av den nordliga renässansens poesi — Spensers
Fairy Queen eller Shakespeares sonetter! Hos oss ha vi på
1500-talet ännu inte nått fram till sådan poesi — men bildkonsten ha vi
fått vår del av. Se också på ansiktsuttrycken. Denna betagenhet,
känna vi igen från den italienska högrenässansens tavlor och
varför inte från Shakespeare:
Om kärlek näres av musik, så fortfar
och hör ej upp förrän av fråsseri
begäret sjuknar in och sedan dör. —
Den tonen än en gång! Den bortdog just
och for förbi mitt öra, västan lik,
som över ängarnas violer andas
och både stjäl och skänker doft. — Håll upp!
Den är ej nu så ljuv som förra gången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
