Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren: Det svenska 1500-talet i dikten och i verkligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedermera länge spelades av landsortens resande sällskap. Sedan
Börjesson blivit en förgäten storhet kom i stället Snoilskys
dikt Gamle kung Gösta, som ännu i dag bestämmer bilden av
Gustav Vasa för flertalet svenskar. Milles staty i dess första
utformning — den som blev populär — slår väl också direkt eller
indirekt i beroende av Snoilskys dikt; betecknande är att den
senare mera realistiska versionen av Milles verk aldrig ens
tillnärmelsevis nått den popularitet som kom den första till del.
Vad Strindbergs Gustav Vasa beträffar så har den hittills
knappast hunnit påverka någon större allmänhet, då stycket blivit
anmärkningsvärt litet spelat. Först nyligen har huvudrollen i Lars
Hansson åter fått en genial tolk, likvärdig med eller kanske till
och med överlägsen dess förste framställare Emil Hillberg.
Erik XIV har för svensk uppfattning fått sin bild formad av
tämligen olika beståndsdelar. En av de viktigaste bland dessa är
den redan förut omtalade Johan Börjessons tragedi Erik XIV,
som spelades på Kungl. Teatern år 1846 med Georg Dahlquist i
titelrollen och blev tidens största sceniska sensation. Ungefär
samma bild av Erik XIV, som denne skådespelare förmedlade,
finner man på Georg von Rosens berömda tavla, som tillkom
1871 och genast tillvann sig en beundran som alltjämt består.
Strindbergs bekanta recension visar vilket intryck tavlan utövat
på honom. Ännu i hans eget drama Erik XIV kunna
reminiscenser från det Rosenska verket skönjas.
Åtskilligt av den medkänsla som kommit Erik XIV till del kan
återföras på Karin Månsdotter. Den till drottningvärdigheten
uppstigna kvinnan av folket har alltid varit en omtyckt gestalt —
så även Dyveke i Danmark — och Karin Månsdotters allmänt
prisade goda hjärta gjorde henne särskilt ägnad att framkalla
uppriktig sympati. Milt rörande och kärleksfull framträder
drottningen bl. a. i Zacharias Topelius dikt Karin Månsdotters
vaggvisa för Erik XIV, »Sov, du stormiga hjärta, sov, sov i mitt
lugna sköte», som skrevs till en tavla av E. L. Löfgren. I A. F.
Lindblads tonsättning vann denna dikt en vidsträckt spridning
och var ett stående nummer i familjelivets musikaliska repertoar.
Den ingick t. o. m. i sångboken för folkskolan. Än mera
beundrad blev dock Snoilskys dikt Kung Erik, som tillkom under
en vistelse vid Drottningholm sommaren 1870. Dess lätt vemodiga
tonfall väckte redan från början en genklang som sedan dess
aldrig förstummats. I Ivar Hallströms tonsättning har dikten, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
