Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren: Det svenska 1500-talet i dikten och i verkligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han inga andra medel än hot och tvång. På det goda i
människonaturen trodde han icke, och därför kände han sig alltid som
omgiven av bedragare, skalkar och ögontjänare. Rättsskyddet i
Sverige har väl aldrig stått så lågt som under hans tid. I den
förkärlek han visade bönderna låg också en god portion av
beräknande demagogi. Gent emot adelns dryga anspråk ville han spela
ut sig själv som folkets man och beskyddaren av dess rättigheter
för att därigenom hävda sin rätt att gripa efter Sveriges krona.
En revolutionär var han till hela sin natur, och hans regemente
företer också alla de drag som pläga känneteckna
revolutionsperioder: brutalt åsidosättande av lag och rätt, blodig grymhet
och likgiltighet för enskildas lidande.
Försvaret för hans gärning finnes dock i ett inslag i hans politik,
det bärande och bestämmande: den svenska rikstanken. Att
hålla faderns verk vid makt, att rädda Sverige ur de hotande
farorna, att bevara riksenheten, det var hans livs patos och hans
oavlåtliga strävan. Kanske skulle det våldsamma hat han väckte
mot sig ha inneburit en fara för hans verks bestånd, om icke
försynen i hans son skänkt Sverige en monark, som försonade
allt vad han brutit och åter gjorde Vasaätten till symbol för det
svenska folkets fria och medvetna samhörighetskänsla.
Vi ha här i några stickprov sett hur dikt och verklighet förhålla
sig till varandra i det svenska 1500-talets historia. Det är som
synes icke alltid så lätt att draga upp gränslinjerna dem emellan;
ställvis komma deras cirklar alltid att skära varandra. Vad som
emellertid framför allt är viktigt då det gäller att intränga i en
gången tids väsen är att gå till förstahandskällorna och låta dem
tala för sig själva. Detta gäller icke blott de skriftliga källorna
utan i lika hög grad de monumentala och topografiska. För att
förstå en tidsperiod måste man icke blott känna dess andliga
produktion utan också det materiella underlaget för denna, de
sociala och ekonomiska förhållandena, handelsvägarna inom och
utom landet, folkförsörjningens organisation m. m. Först genom
en dylik allsidig tidsbild kan man nå fram till en riktig
uppfattning av — för att citera Rankes berömda uttryck — »wie es
eigentlich gewesen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
