- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1941. 1500-talet /
157

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Attorps: På Vasavägar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


flyktingen i land på Stensö, »effter han icke fördristede sigh ath
komme närmere in till stadhen», så tänkte han i varje fall inte
att en skeppare som fyrahundra år senare skildes från en
passagerare på denna kust skulle få betalt för överfarten i pengar som
buro Gustav Eriksson Vasas bild.

Det första vi sågo utanför slottet i Kalmar var en ekorre som
satt i ett valnötsträd och åt frukost, och den som under en natts
tågresa förflyttats från granskogs-Sverige till denna sydländska
yppighet, tänkte på trettioåriga krigets finska soldater nere vid
Main och Rhen som gjorde sig kallskål i stormhatten med vin
och semla. Själva Stensö, som kanske ännu på Gustav Vasas tid
var en ö och inte som nu en udde, verkade mer hemland, ty där
gick man på en grusås beväxt med vidsträckta enbuskage,
vilkas grönska stod lika varm i höstsolen som en lackande
stugväggs rödfärg i snövintern. Dr Manne Hofrén, Kalmars lärde
landsantikvarie (vars utmärkta skrifter om staden, slottet och
Stensöminnet vi i rikt mått profiterade av), var belåten över
att vegetationen fått breda ut sig i ohämmad frihet; och
naturligtvis är det impressivt att se denna djungel av en, nypon och
björnbär, där kraftiga stenblock ligga kringströdda. Men enen
dominerar alldeles, och den liknar människan: den är trevligare
som individ än som kompakt massa. Jag tror för min del att
Stensö skulle bli en mycket vackrare vildpark än det nu är, om
man röjde upp försiktigt och öppnade gator och gläntor. Det
är bestämt med detta slags natur som med hagen: den skall inte
lämnas fullkomligt åt sig själv.

Längst ute på udden ligger den så kallade Vasastenen eller
Stensöstenen. Det skulle under alla förhållanden vara en bra plats
att rasta vid. I väster hade man den lummiga skärgården, i söder
glittrade öppna sjön, och i öster höjde sig Öland, med alvarens
träd och hus i silhuett mot himlen: det prasslade hårt i det torra
gräset, och man var långt borta från vapendån som pågår och
vapen som kommit till vila. Vid 1800-talets början — längre
tillbaka synes traditionen inte vara belagd — betecknades
Vasastenen som det ställe, där Gustav Vasa först skulle trampat
svensk mark efter flykten från Danmark. Att den fick sin
inskription eller rättare sagt sina inskriptioner — ty det finns två texter,
en latinsk och en svensk — beror på att Kalmar, där så många
nordiska furstar hållit hov, kunnat glädja sig också åt fransk
hovhållning. Hösten 1804 kom den landsflyktige Ludvig XVIII

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:09:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1941/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free