- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1941. 1500-talet /
176

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Attorps: På Vasavägar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ansiktet». Detta var dock om vintern, då man för värmens skull
bodde hela hushållet i ett enda rum, där det — efter vad tysken
Samuel Kiechel berättar, som reste genom Småland 1586 —
eldades så hårt i bakugnen att kvinnor och barn gingo i bara linnet,
även vid stark köld utomhus.

Gustav Vasa, som färdades på sommaren, hade det
förmodligen angenämare. Kanske hörde han ibland den säckpipa med
vilken herden, efter vad Olaus Magni påstår, brukade underhålla
fåren och getterna; och varför skulle han i så fall inte ha unnat
sig en vilostund i det gröna, medan han tömde ett stop mjölk eller
öl. »Musicam hade konungen stor lust thill att höra», säger Per
Brahe, »war och sielff en artist ther wthj både thil at siunga och
spela.» Kanske mötte han också byns gemensamme herde för
nötboskapen, säckpipblåsarens mer prosaiske kollega, som
vallade kreaturen på bybetet och var skyldig att skydda dem för
vargen men inte ansvarig för den skada som åstadkoms av björn.
Djuren togos utomhus så tidigt som möjligt om våren för att äta
upp sig efter vinterns hungertid; och få saker äro väl så belysande
för allmogens konservatism som att Gustav Vasa i ett brev till
Sveriges bönder år 1555 säger precis detsamma, som Carlsson i
Hemsöborna säger till madam Flod drygt trehundra år senare:
att det är bättre att inte ha mer boskap än att man kan föda den
över vintern.

Söndagen var lugn och solig, och från Oscarshälls utsiktsplats
sågo vi Bråvikens långa vatten stilla och sensommarblått. Det
var vackert men en smula tamt efter Sommen och Ydre, och till
och med Kolmården verkade städad utflyktsskog. Småland har
nu en gång mer utpräglad karaktär än Sörmland, vilket vänliga
och intagande landskap vi kommo in i vid ruinen av Krokeks
kyrka, där det forna franciskanerklostret legat. Sedan vi lämnat
Kolmården, farit genom Kiladalen och tittat på den gamla
trevliga gård i Ålberga, där Turistföreningen skall få ett nytt
vandrarhem, kunde vi så småningom göra en avstickare och rasta vid
Kristineholm, god representant för den mest tilldragande, stilfulla
och traditionsrika sorten av svenska herrgårdar, med härliga
träd i parken vid ån och ett 1700-talsbibliotek i grönt, guld och
vitt som är som bokmänniskans dröm om paradiset. Efter
ytterligare ett par tre mils körning voro vi framme vid Tärnö.

Den som först i litteraturen har nämnt Gustav Vasas besök på
gården Tärnö vid sjön Långhalsen, några kilometer från Vrena,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:09:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1941/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free