- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1941. 1500-talet /
179

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Attorps: På Vasavägar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


på stammar flera meter i omkrets. Man får säga om det gamla
frälset att det visste välja sina boplatser. Men möjligt är att det
Tärnö, till vilket Gustav Vasa kom, låg ett stycke därifrån.
Godsägare och fru Nilsson hade vänligheten att följa oss till en liten
lövskogsbevuxen kulle, också vid sjön, där man tydligt kunde
iakttaga resterna av en solid grund och där vi även hittade
murbruk. Den låg alldeles invid fruktträdgården, som i sin tur låg
anmärkningsvärt långt borta från det brunna 1600-talsslottet.
Än en gång vädjar man till den behjärtade arkeologen att han
måtte låta sitt ljus lysa. Ett sådant vasaminne i en sådan trakt
borde vi veta besked om.


Därmed var det tillsvidare slut på vår resa i jättens spår, och
till nästa hållpunkt, Mariefred och Räfsnäs, kommo vi först i
början av december. Det kunde passa, ty Gustav Vasa var här vid
ungefär samma tid på året.

Det är ju endast två platser i Mariefred som äro förknippade —
och det endast indirekt — med hans historia hösten 1520: kyrkan
och slottet. På kyrkbacken — inför vilken så många turister böra
ha stått i beundran, även om de kanske snart vänt sig mot det
gamla trevna stadshotellet med dess triumferande skylt
»Fullständiga rättigheter» — reste sig denna tid Sveriges enda
kartusiankloster, Monasterium pacis Mariæ, Marie frid, efter vilket den
lilla stad fick namn som här så småningom växte upp, sedan
Vasarna byggt det kungliga slottet Gripsholm där Bo Jonsson Grips
gamla fäste hade legat. Klostret, som var grundat av Sten Sture
den äldre, revs sedermera efter reformationens införande av
Gustav Vasa, och av dess forna utsmyckning finnas endast bevarade
de båda stenrelieffer som äro inmurade i väggen i Gripsholms
yttre borggård, bredvid portvalvet. I detta kloster bodde 1520
förre ärkebiskopen Jakob Ulvsson, och Peder Svart berättar att
Gustav Eriksson begav sig till denne man


»och badh om ett godt rådh, hwadh han skulle företage.
Erchebiscop Jacob rådde honom att han skulle geffua sigh till Konung
Cristiern — — —. Här om bleff mijket disputeradt och handlat på
någre dagar, men Götstaff kunde doch icke bleffue perswaderat
eller tögd j then mening han skulle ställa någen fast lijtt till
Konung Cristierns eller the Danskes loffuen och fredzbreff.»


Mötet mellan de två borde vara en möjlighet för en dramatiker.
Å ena sidan den gamle 80-årige prelaten och humanisten, Uppsala

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:09:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1941/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free