Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Boëthius: Bergslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
masugnen har troligen införts hos oss under tysk påverkan. När
detta skett är omstritt. Ordet är belagt först omkring år 1440 och
därpå ånyo 1461, men äldre brev kunna avse masugnar, då de
tala om »hyttor».
I perifera distrikt sådana som Småland, västra Dalarna och
Finland har myrjärnstillverkning i blästerugnar fortsatt fram
emot vår egen tid, delvis även till avsalu. Hur fort den nya,
bättre metoden segrat i de centrala bergslagen känna vi ej.
Säkert är blott att masugnen allmänt var i bruk i nuvarande
Bergslagen under 1500-talets första år. Även de gamla masugnarna
voro enkla och obetydliga anläggningar. Innerst murades pipan
av eldfast sten. Däromkring uppfördes en yttermur av »vanlig
sten, sand och ler», samt på något avstånd därifrån en
förtimring. Mellanrummet fylldes med jord. Sådana masugnar kallades
»mulltimmershyttor».
Redan tidigt finner man att flera bergsmän förenat sig om en
hytta. Hur enkel en mulltimmershytta än var, var det ett stort
företag att bygga den. Därtill kom, att en bergsman i regel säkerligen
icke mäktade skaffa malm och kol i tillräckliga mängder för att
ensam utnyttja hela blåsningstiden. De bergsmän, som bildade
ett »hyttelag», bosatte sig kring hyttan. Så uppstod hyttebyn.
Hyttan anlades vid de små vattenfall, som tidens teknik kunde
bemästra, oftast uppe i bergssluttningarna mot dalarna eller ändå
längre ut på skogen.
Bergsbruk kunde i dessa naturahushållningens tider ej gärna
drivas utan jordbruk. Kring hyttebyarna bröts därför med seg
ihärdighet åker i den stenbundna och magra jorden. De svenska
böndernas åkerbruk var bundet till slätternas och dalarnas
vattenavlagrade, lättplöjda marker eller till den kalkrika moränen.
Men kring bergsmansgårdarna lades för första gången vanlig
moränmark i stor utsträckning under plogen. Det var en verklig
odlingsbragd, som senare skulle upprepas av finnarna och foga
ännu ett karakteristiskt drag till Bergslagens fysionomi.
Bergsmansgården med sin hyttandel blev driftsenhet i de
gamla bergslagens bergsbruk. Varje bergsman smälte i sin tur
egen malm med egna kol för egen räkning. På samma sätt sköttes
gruvan. Alla måste visserligen hjälpa till att hålla vattnet borta och
skaffa undan gråberg. Men var och en bröt i sin tur malm för egen
räkning. Driften blev ett småbruk, som kunde skötas i
allmogemässiga former av bergsmännen själva. De kapitalkrävande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
