Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Boëthius: Bergslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Näringens art och arbetsförhållanden gjorde en omfattande
speciallagstiftning för bergverken nödvändig. De gamla bergen hade
alla sin särskilda rätt. Vi få dock icke tänka oss denna kodifierad
i verkliga lagböcker. Den utgjorde fastmer en kompletterande
lagstiftning, nedlagd i och utvecklad genom sedvänja, kungliga
brev och privilegier. Bergen fingo också egen fogdeförvaltning
och egna ting. Särskilda svårigheter förorsakade deras
försörjning. Gruvorna lågo för det mesta i ofruktbara skogstrakter.
Kronan gjorde dock sitt bästa.
Gustav Vasa vände med hård hand det sydsvenska höglandets
oxdrifter, som förut gått till Danmark. Omfattande anstalter
vidtogos också för att trygga spannmålstillförseln. På många sätt
gav bergverksrörelsen kraftiga impulser åt den inre handeln.
Köpmän kommo från när och fjärran med sina varor och
tillbytte sig metallerna. Handelsplatser uppväxte vid bergen.
Därjämte uppblomstrade en rad bergslagsstäder, främst Örebro,
Arboga, Köping, Västerås, Hedemora. Många och stora affärer
uppgjordes på deras nu nästan sägenomspunna marknader.
Metaller voro också en av Stockholms viktigaste exportvaror.
Huvudstadens förbindelser med bergslagen blevo allt livligare.
Bergen voro samhällen av en ny typ. Det främmande, särskilt
tyska inslaget var icke blott i början starkt. Bergsmännen
räknades visserligen till allmogen och skilde sig ofta i levnadsvillkor
föga från vanliga bönder. Men många höjde sig väsentligt över
denna nivå genom förmögenhet, vidsträckta förbindelser och
tungt vägande inflytande i sin ort. I bergslagen uppkom vår
första koncentrerade lönearbetarklass. Lagstiftningen antyder,
att efterfrågan på arbetskraft snarast var större än tillgången.
Brottslingar fingo asylrätt vid bergen, om de ej gjort sig skyldiga
till förseelser av grövsta art. Husbonden fick med hårdhänta
medel hämta tillbaka arbetare, som olovligen lämnade sin tjänst.
För att binda arbetskraften vid bergen tillätos arbetare, med
starka ingrepp i jordägarens rätt, att göra sig bofasta genom att
uppodla »täkter» eller arbetarjordbruk. En sådan
egnahemsbildning förekom väl dock blott i begränsad utsträckning. Det
var en rörlig och lättrörd skara som samlades vid bergen. De
villkor som bjödos voro säkerligen torftiga. Ölet var alltför ofta
den enda tillflykten undan vardagens gråa enahanda.
Disciplinen upprätthölls med drastiska medel. Men också de första
blygsamma ansatserna till social omvårdnad höra till tavlan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
