Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Boëthius: Bergslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetskraft, kol och dragare. Många mindre kapitalkraftiga
bergsmän föredrogo därför att sälja den dyrbara malmen framför att
blåsa själva. Snart överflyttades också brytningsplikten till
bergsfrälsejorden. Hand i hand därmed gick en fortsatt uppdelning
av paren. I början av 1500-talet var en »fjärding» (ett fjärdedels
par) den normala gruvlotten. Men uppdelningen fortsatte, tills
man nådde ned till fjärdedels fjärding — »fjärdeparten», som
skulle vinna ryktbarhet som namn på andelarna i Stora
Kopparbergs bergslag. År 1538 funnos sextio fjärdingar, år 1620
ettusentvåhundra fjärdeparter. Bakom lotternas uppdelning lågo två
viktiga orsaker, ökningen i gruvans avkastning och bergsmännens
tillväxt i antal.
Koppargruvan hade en storhetstid på 1490-talet.
Årstillverkningen kunde då springa upp över 300 ton. Därpå följde ett
starkt bakslag. Gustav Vasa grep här som överallt in med kraft.
Men tillverkningen nådde under hans tid, så vitt man känner
den, aldrig upp till 150 ton. Sedan växte den. På 1580-talet kunna
betydande framsteg noteras, på 1620-talet översteg
årsproduktionen regelbundet 1 500 ton. År 1538 delade sextio bergsmän
gruvans avkastning med kronan, i början av 1600-talet hade
deras antal stigit till inemot femhundra. Bland dem möter man ofta
välbärgade och myndiga män, men de gemena bergsmännen
voro under 1500-talets senare del knappast bättre ställda än
bönderna i södra Dalarnas jordbrukssocknar.
De synbara minnena från medeltiden och 1500-talet äro ej
många i Falutrakten. Tillbyggnader och restaureringar
bortskymma mycket av sockenkyrkans medeltida karaktär. Det berg
i vilket 1500-talets bergsmän bröto sjönk 1687 samman i
Storstötens gapande hål och 1500-talets byggnadsskick har utplånats
i denna trakt med dess fortsatta blomstring under de följande
århundradena. Grunddragen av den gamla bebyggelsen skönjas
dock ännu. Där slaggvarpen ej grävts bort till vägfyllning, bilda
de tavlor av säregen historisk stämning, särskilt då kvällsljuset
ger värme åt slaggens bruna färger i grönskan. Bondbygderna i
Vika, i Aspeboda och vid Hosjön togo livlig del i gruvdriften. Här
lågo flera av de främsta och rikaste bergsmansgårdarna. Det kan
vara nog att erinra om Ornäs, Rankhyttan och minnena av Georg
Stiernhielms släkt i Vika. Raskt koloniserades också skogs- och
bergsbygden kring gruvan.
Närmast »Berget» uppväxte en tätare bebyggelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
