Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Boëthius: Bergslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Järnet från Järnbergslagen.
Endast dröjande hade jordbrukskolonisationen från Mälar- och
Hjälmarslätterna spritt sig till dalgångarnas lermarker i det
mellansvenska höglandets sydligaste utlöpare. I Norberg, Nora och
Linde funnos gamla bondbygder, eljes blott spridda nybyggen.
Snart skulle dock gruvorna locka en brokig folkström från skilda
delar av riket till de ännu ogästvänliga skogsvidderna.
I en 1600-talsavskrift av handlingar angående Norberg läsas
de ofta citerade orden: »Begynnelsen borde ske av konung Magni
Ladulåses brev, men efter thet är på latin går man thet förbi,
tycker copisten». Åter visas vi tillbaka till bergsbrukets stora
genombrottsperiod mot 1200-talets slut. I flera urkunder skymta
konungamaktens, de stora herrarnas, de främmande
kapitalisternas och bergsmännens insatser för bergsbruket i sina typiska
former. Norberg har kanske rätt till hederstiteln vårt äldsta
järnbergslag. Till detta berg lydde vid 1500-talets början bergsmän
i de kringliggande Västmanlandssocknarna samt delar av
Söderbärke liksom enstaka hyttor i Hedemora, Grytnäs och Folkärna.
Tidigt hade bergsbruket också vunnit hemortsrätt i
Skinnskatteberg, Linde och Nora. Vid nya tidens början lågo de nordligaste
hyttorna i Bamsberg, Löa och Hjulsjö. Bergsmän från Nora hade
slagit sig ned i Grythyttan och Saxhyttan i Svartälvens dalgång.
Även Lekebergslaget på södra sidan av Kilsbergen har medeltida
anor. Ett annat av våra främsta järnbergslag utbredde sig kring
Dalälven, från Stora Tuna och nedåt, med en utlöpare i
Grangärde. Bispberg är här den mest kända gruvan. I början av
1400-talet privilegierades också »Järnberget» i Värmland,
Persberg och Nordmarks gruvor i Filipstadstrakten.
Mellan järnbergslagen i Västmanland, Södra Dalarna och
Värmland lågo stora ödeskogar. De skulle bli Bergslagens
finnbygd. Finland hör till de områden, från vilka sedan äldsta tid
en stark ström av arbetssökande utgått, ej minst till Mälardalen.
Under 1500-talets sista decennier leddes den finska
invandrarströmmen målmedvetet till skogsvidderna. Med sitt svedjebruk
funno finnarna utmärkta nybyggeslägenheter på moränmarken,
som ej lockade de åkerbrukande svenska bönderna. På några
decennier skapades nu finnbygderna i Karlskoga, Grythyttan,
Hällefors, Ljusnarsberg och Grangärde. Finnarna deltogo också
i bergsbruket, stundom som hyttägare, oftare som arbetare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
