Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Ragnar Gierow: De skånska landskapens 1500-tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om man skall finna vägen genom de byggnadshistoriska
irrgångarna. Till 1500-talet höra emellertid bl. a. Tyghuset, som åt
den yttre gården vänder sin gavel med det missvisande årtalet
1692, och bastionen Röda Munken med det remarkabla
kanongalleriet i tre underjordiska våningar. Men fästningens mest
berömda del, bastionen Grå Munken med snäckgången
Kockenburg, ha kommit till världen litet för sent för denna artikel.
Sten Sture d. ä. belägrade den majestätiska stenkolossen vid
1500-talets början; under Kristian II:s krig mot Sverige utgjorde
den en värdefull operationsbasis för plundringståg uppåt
Västergötland. Så länge Varbergs fästning stod, voro alla svenska
krigsföretag söderut i Halland och Skåne extra riskabla, och under
nordiska kriget gjorde också svenskarna ett häftigt försök att
storma den svårfjällade borgen. De lyckades, och samtidigt
ströko de ut staden därnedanför från jordens yta. Nyckelfästet
behöllo de givetvis, och danskarna återtogo det senare.
Men en gång tidigare under 1500-talet föll Varbergs slott i
främmande händer. På en av murarna, i närheten av bastionen Röda
Munken, sticka tre stenar ut från väggen; de ha utgjort stativet
för en bekvämlighetsinrättning av den tidens utomhustyp, och
de sakna inte sitt anekdotiska intresse. Efter det stora nederlaget
vid Hälsingborg, som blev grevefejdens vändpunkt, flydde Jörgen
Kock till Köpenhamn. En av hans driftigaste medhjälpare var
lübeckaren Marcus Meyer, och honom gick det sämre. Han
fördes fången från slagfältet och placerades i tryggt förvar bakom
Varbergs tjocka murar. Men han hade bundsförvanter bland
borgarna i staden, och från inrättningen på de nämnda tre
stenarna kastade han ner ett snöre till sina väntande vänner
därnedanför, hissade med snöret upp en repstege, gjorde fast den
däruppe, och så klättrade borgarna upp genom »et lønligt Hul».
Enligt berättelsen var det åttioåtta man, som Marcus Meyer på
denna väg smugglade in i fästet, och han skall över natten ha
hållit dem dolda i sitt rum — det antyder, dels att man inte måtte
ha varit särskilt petig i sin vakthållning över en så svårintaglig
byggnad, dels att Marcus Meyer kunde glädja sig åt en rymlig
fängelselokal. På morgonen gav sig slottets befälhavare med en
del av sitt folk neråt stallarna, och nu var de sammansvurnas
ögonblick kommet. De satte sig i besittning av portarna, och
omisstänksamma knektar, som strövade omkring i gångar och
trapphus, stötte de utan föregående samtal ner. Buller uppstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
