Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Ragnar Gierow: De skånska landskapens 1500-tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
byggherren att välja den platsen för sitt hem. De flesta av slotten lades
på liknande sätt, fast det inte alltid längre syns. Kring Örup
sträckte sig sålunda en nu försvunnen sjö; åkrarna nedanför
Månstorps ruingavlar voro träsk- och sjömarker, och det var
försvarshänsyn och ingenting annat, som kommo slottens folk att
uppsöka dessa sanka tomter. Vallar och inre försvarsanordningar
funnos också till ökad trygghet för de boende, och de tyckas ha
varit i brukbart skick länge; åtminstone ståtar hertig de Croy,
befälhavare vid den ryska armén mot Karl XII vid Narva, med den
förvånande meriten, att han, uppenbarligen utan framgång,
belägrat Knutstorps slott i Skåne.
Men slottens starkt defensiva utrustning tog inte sikte enbart
på främmande fiender; den gällde i minst lika hög grad godsens
egna underlydande, och försvarsanordningarna äro på så sätt
alltjämt synliga minnesmärken över det blodiga bondeupproret
i Skåne år 1525. Upproret hade sina anledningar; bönderna
levde i ett förtryck, som saknar varje motsvarighet i Sverige och
som är en förklaringsgrund till deras varma känslor för
adelsfienden Kristian II.
Det kan heller inte förnekas, att kammen ofta svällde starkt
på de egenmäktiga herrarna i den rika provinsen, och högmod
och andryghet blevo vanligare än motsatsen. Men välgörande
undantag saknades inte heller, och vi skola låta dessa få en
värdig talesman, själv en lysande herre till börd och ställning,
ägare till Knutstorp och Uranienborg, redan under sin livstid ett
namn med världsrykte och jämte Linné säkert den mest snillrika
vetenskapsman, som Norden frambragt. Det var Tycho Brahe,
och hans ord äro ett gott motto inte bara för honom själv utan
också för allt strävsamt folk i hans hemprovins och i hela vårt
land: »Om jag ock är född av de Braher och av de gamla Biller,
så sköter jag icke därom; ty vad vi icke själva hava gjort, det
kallar jag icke vårt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
