Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Albert Eklundh: En gård — ett hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Albert Eklundh:
EN GÅRD - ETT HEM
Gården ligger i Sunnerbo, det gamla Finnveden, men är den
östligaste utposten vid stranden av sjön Möckeln.
Från våra fönster går blicken över vattnet bort mot
Värends-bygden till Stenbrohult och varje klar dag följer ögat en mjuk
skogsås, som står ritad mot himlen, Taxås klint. Ordet sjunger.
Det rymmer också sägner från fjärran tider.
Då Blenda med sina värendsamasoner mötte de danske, redo
hövdingarna Taxe och Höd i spetsen för de främmande
inkräktarna. Sagan förtäljer, alt Taxe, omtöcknad av det tunga
småländska humleölet, lade sig att sova nedanför klinten. Ett
klippblock störtade just då och dödade hövdingen. Kanske det
lossnade, eftersom tiden var inne för dess fall. Kanske sattes det i
rörelse av en hänsynslös, stolt värendskvinna, som stod uppe på
höjden. Vem vet? När sagorna komma, får fantasien vingar.
Gräns i gräns med Taxås ligger Stenbrohults prästgård och kyrka
intill en blank vik av Möckeln. Vi se dem inte, men vi veta, att
de finnas och när den stilla vinden kommer från det hållet över
sjön, kunna vi höra klockorna tala, Linnés gamla kyrkklockor.
Tradition och historia räcka oss handen.
Men vid Möckeln, det vida vattnet, fanns bebyggelse långt före
historiens gryning. Några hundra meter söder om gården ligger,
tyst och dock talande, en väldig hällkista gömd i skogen och då
vi häromåret bröto upp ett stort block inne i vår egen trädgård,
hämtades från bottnen av den krater, som blottades, en
5000-årig stenyxa. Här fanns människor för flera lusen år sedan. De
blickade ut över samma vatten som vi.
Dunkelt men ändå starkt känna vi, där vi gå på våra
trädgårdsgångar, det oändliga sammanhanget.
Socknen, Pjätteryd är dess namn, har alltid legat på sidan om
de stora stråkvägarna. Genom den går ingen järnväg och löper
ingen riktigt stor landsväg. Där slingrar bara häradsvägar, lika
nyckfulla som de uråldriga ridstigarna.
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:09:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1941/0299.html
