Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Österling: I Vemmenhög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ringa mått, jämfört med andra vistelser. Men mina fäder ha bott
där så mycket längre, födda och döda i orgelbruset från sjön, och
för deras skull har nu detta blivit ett grundackord även i mitt väsen.
Vemmenhögsbonden behöver bara sätta plogen i mullen för
att strax se flintspetsar vändas upp i dagljuset. Han tar kanske
upp en i sin hand och stannar i ordlöst grubbel, medan en
flygmaskin i samma stund passerar den tidlösa rymden över hans
huvud. Så fortsätter han sin raka fåra, mitt emellan stenåldern
och flygåldern. Arkeologiskt sett är han själv utan tvivel ett slags
standardtyp liksom flintyxan, och utan att förfalla till rasfilosofi
skulle jag också gissa, att det germanska blodet hos honom är
jämförelsevis ouppblandat. Därmed skall dock inte påstås, att
Vemmenhögs härad är ariernas urhem, lika litet som jag på
dialekten kan bestämt avgöra om den eller den verkligen är från
Skurup eller bara från Anderslöv.
Den trygga stammen kunde också ibland utveckla kuriöst
krokiga grenar. I Lemmeshög mellan Östra Torp och Lilla
Bedinge bodde ännu mot sekelskiftet eremiten Ola Larsson. Han
hade gjort sig en välinredd jordkula i sluttningen på kullen, där
ortens ungdom dansade på lördagskvällarna, och här bedrev han
socialreformatoriskt författarskap. Denne skånske eremit hade
dock även ett litet lantbruk, som han gick och skötte på lediga
stunder. Jag minns honom som en gråskäggig karl med gormande
röst, men egentligen beskedlig. I Böste bodde den s. k.
Herrlinskan, som genom sitt äventyrliga leverne gav upphov till mycket
skvaller; hon blev en pigg hundraåring liksom Ninon de l’Enclos.
Andra original dyka upp för minnet. Jerusalems Skomakare
kallades en fantast, som åtog sig att för en ringa penning bada i
öppna sjön, även mitt på vintrarna, för att som ställföreträdare
avtvå andra människors synder. Där var Per Skotte, som
slöjdade vävskyttlar, där var hela raden av underliga vandringsmän,
gubben Knös, Ola Vasser, Personen, Trelleborgs frälsare ....
Min far har berättat om dem jag inte själv har sett. De betydde
ingenting i det stora perspektivet, men jag vill slutligen ha med
även dem som figurer från min barndoms härad — försvinnande
i dammet på Vemmenhögs vägar och under årstidernas växlande
moln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
