Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björn Gottlieb: Till fjälls med tandemcykel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svart olja. Navet har gått varmt. Resans mest ansträngande dag
är slut, och lappgumman i stugan med Turistföreningens trygga
emblem har två bäddar lediga. Ja tack. Det går en lapp till
renhjorden uppe i fjället i natt. Fem timmars väg. Ha vi lust att
följa med? Nej tack, inte just nu.
Anåfjällets långa rvgg står skarp som en rakkniv mot den
färglösa himlen, när vi vakna nästa morgon. Hettan flimrar redan
i luften. Värre blir det fram på dagen, när vi traska genom den
steniga fjällbjörkskogen upp mot hällmålningarna vid Ruänden.
Bromsarna förväxla oss med kossorna från Ruvallen. Vad
hjälper det att svänga en lövruska ideligen framför ansiktet? En
skällklocka kläpper långt inne i grönskan. Äro vi då aldrig
framme? Jo, här!
Under en klipphylla har en naiv stenåldersartist för 4 000—
5 000 år sedan fäst sina konstverk på kvartsithällen. Med
barnslig hand har han klottrat dit en galopperande varg — eller kanske
ett vildsvin ? — några renar, en jägare och ett långsmalt föremål,
som kan vara en båt. Konturen är ifylld med rödfärg — järnocker,
tro arkeologerna. Under årtusendenas lopp har naturen sedan
dragit en skyddande glasyr över det egenartade minnesmärket.
Efter avstickaren till hällmålningarna, som lågo ett par mil ur
kursen, återvända vi till Storvallen för att hämta vårt
kvarlämnade bagage. Härifrån slingrar vägbandet genom Mittådalen,
och man ser det på långt håll klättra vidare upp mot fjällheden
under Anåfjällets nordsida. Vi äro snart där. En fjällhed har sin
egen bisarra skönhet, men där är tryckande ödsligt. I
hårnålskurvor slungas vi tvärbrant ner mot Ljusnan — återseendets
glädje och kära hälsningar längre nerifrån älven! Ny stigning och
så en häftig inbromsning vid avgrundens rand. Ny solnedgång.
Ett par hundra meter under oss en sjö och framför sjön en lång
bygata med en vit kyrka, tätt tryckt mot en 400 meter hög
bergvägg — Funäsdalen, pärlan bland fjällbyar, vår resas
egentliga slutpunkt. Vägen går i serpentiner utför stupet. Funäsdalen
ligger på samma nivå som Ljungdalen: 600 meter över havet.
Här stanna vi ett par dar.
Det är lördagskväll idag. Det blåser upp till åskregn från
Skarvarna i väster. Den lilla kyrkan står vit under berget.
Fäbodstugorna på den gröna plätten i sydväst äro utplånade i diset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
