Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björn Gottlieb: Till fjälls med tandemcykel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Björn Gottlieb
Regnbyn kommer skvalande över fjällbyn. På några ögonblick
blir den lågt liggande landsvägen utanför handelsboden en
fjällbäck. Ortsborna komma instövlande i affären i höga
smorläder-kängor och drypande slokhattar. De kränga av sig ryggmesarna
i en rad på golvet. En och annan har kont i stället för
ryggsäck. I konten finns det gott om öring och harr och kanske också
bäckforell. På en stol sitter en liten mager och hålögd lappgubbe
med vaket utseende. Han undrar visst, vad jag är för en fisk. I
sällskap har han tre bredspåriga, brokigt utstyrda lappkvinnor.
Ansiktena äro skrynkliga men fryntliga, och skämtlynnet är det
inget fel på. Affären är full av folk. Expediterna stå i för hela
slanten. Åkaren kommer in för att höra efter gods, som ska
med godsbilen på måndag. Förr går det ingen lägenhet till Hede,
närmaste järnvägsstationen.
I morgon är det alltså söndag. Då predikar Funäsdalens präst
— han som skrev den vackra »Linblommornas visa» — uppe
vid fäbodarna. Det finns just inget folk hemma i byn för
närvarande. Var tredje söndag måste prästen ambulera mellan
Funäsdalen, Ljusnedal och Tännäs.
Vi ta mr Pickwicks och mr Örnes bekväma diligens till Röj an
och få nöjet uppleva det ståtliga Sånfjället — nationalpark med
björnar och fäbodar — i närbild från Hede. Tranorna lyfta i
Orsa finnmark, när vi i ottan nästa morgon fortsätta med
rälsbussen Sveg—Morastrand. Bussen går fram över en forsklyfta
på Sveriges näst högsta järnvägsbro. Nyss ha vi sett något av det
yppersta i svensk natur, nu fara vi till mötes ett lika förnämligt
inslag i svensk kultur, det nya Zornmuseet i Morastrand. Jag
vet bara ett mindre samhälle, som har en motsvarighet, och det
är vår hemstad Lidingö med Millesmuseet. Zorns levande
mausoleum är Morastrands skönaste smycke, och ramen är
smycket värdig.
Som en genomskinligt klar mur av glas med ett underbart
lyster spände »bergen de blå» en säkerhetskedja kring Siljan och
mästarens sköna rike »den Gang vi drog afsted» mot Rättvik och
Krylbo poetiska nattväntsal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
