Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Tunberg: Elvahundratalet i Sveriges historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyska nordostexpansionen satte in med överväldigande kraft och
det tyska elementet trängde segrande fram i Östersjötrakterna.
En tysk-svensk handel tog sin början och för Sverige medförde
detta djupgående ekonomiska omvälvningar. Stadsväsendet, av
vilket man här tidigare sett endast några svaga ansatser, började
nu blomstra i vårt land, för visso i huvudsak under tysk
ledning. Bland 1100-talets svenska stadsbildningar märktes särskilt
Visby och med all sannolikhet även landets senare huvudstad,
Stockholm. Städerna blevo efter utländskt föredöme egna rätts-
och administrationsområden. En konungens fogde fick så
småningom vid sin sida borgmästare och rådmän, vilka tillsammans
utövade den administrativa och judiciella myndigheten inom
staden. För behandling av gemensamma ärenden sammanträdde
borgerskapet i sin helhet till s. k. byamot.
Av ej mindre räckvidd för framtiden blev en annan
nyskapelse, som 1100-talet skänkte Sverige. Den historiska forskningen
har uppvisat, att tvenne olika perioder böra särskiljas i Sveriges
äldsta metallproduktion. Under den tidigare perioden, från mitten
av första årtusendet före Kristi födelse fram till 1100-talet,
förekom väl järntillverkningen så gott som uteslutande på grundval
av sjö- och myrmalm. Den senare perioden satte in under andra
hälften av 1100-taIet. Ett bergsbruk i egentlig mening, d. v. s.
baserat på bergmalm, har nu tydligen kommit till stånd, säkerligen
med hjälp av tyska tekniska erfarenheter. Sannolikt har detta
bergsbruk omfattat såväl järn- som silverproduktion. Redan ett
halvt århundrade senare exporteras svenskt järn i form av
»osmund» över det nordtyska handelsområdet.
I samband med bergsbruket stod den i slutet av 1100-talet
igångsatta myntpräglingen. En dylik hade påbörjats under
forntidens sista del men synes snart hava upphört. Det blev konung
Knut Eriksson, som på grundval av landets nyttiggjorda egna
tillgångar definitivt ordnade Sveriges myntförsörjning.
Men 1100-talet blev omskapande även på den andliga
kulturens område.
Att motsatsen mellan ett kristet Götland och ett mera hedniskt
Svetjud vid 1100-talets mitt försvinner, innebär att Sverige i sin
helhet under 1100-talets lopp omvändes till den kristna tron.
Förhållandet som sådant kan tyckas förvånande, då den allmänna
föreställningen väl närmast betraktar 1000-talet såsom vårt lands
kristningsårhundrade, men är icke desto mindre ett historiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
