- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1942. 1100-talet /
46

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt första kristna århundrade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


och sörmlandsbiskopen Gerder, som i procession med kors, ljus-
och rökelsekar läto överföra helgonets kista till den nya
Botvidakyrka, Botkyrka. Träkyrkan ersattes senare av en stenkyrka,
som invigdes 1176 av ärkebiskop Stefan och strängnäsbiskopen
Vilhelm; den står ännu kvar om ock betydligt utvidgad senare
på medeltiden.

        

En östgötsk storman Sverker tog arv efter Stenkilska ätten, som
det tycks efter varjehanda tronstrider. Hans makt stod på sin
höjdpunkt på 1130- och i synnerhet 1140-talet. Biskop Gislo i
Linköping var hans förtrogne. Grundmurarna till dennes
domkyrka, en efterbildning i något större mått av Vreta, ha nyligen
framgrävts under den nuvarande domkyrkans golv.

Gislo stod i nära förbindelse med ärkebiskop Eskil i Lund.
Han deltog i den synod, som Eskil höll för hela sin nordiska
kyrkoprovins i Lund 1139 och varvid en påvlig legat Theodewin
presiderade. När Eskil fått sin domkyrka så färdig, att han den
1 september 1145 kunde inviga dess högaltare, var Gislo med
och fick hedern att inviga det högra sidoaltaret. Biskop Ödgrim
av Skara, som snart efteråt fullbordade sin egen domkyrka, var
ock närvarande vid detta tillfälle.

Eskil var ivrig »gregorian», det vill säga anslöt sig till
Gregorius VII:s stolta högkyrkliga program, som avsåg »kyrkans
frihet», det är uttytt dess självständighet i förhållande till den
världsliga makten. Kyrkan hade under den äldre medeltiden
varit mycket starkt beroende av de världsliga makthavarna, och
strävan att ställa den på egna ben och giva den mera
möjligheter att fullfölja sitt höga syfte samlade många av dess bästa
män. Men uppgiften var icke lätt: kyrkoväsendet hade i de
germanska länderna ofta upprättats av kungarna och insmälts i
landets egna seder. Kyrkan hade icke mycket av egna organ,
egen rätt, egna resurser. I Tyskland var kejsarmakten, såsom
det hade visat sig i den nyss avslutade investiturstriden — striden
om vem som skulle insätta, »investera», biskoparna — ett svårt
hinder för gregorianernas strävanden. I Norden var kyrkan
ännu mycket mindre utvecklad och det inhemska
»landskyrkoväsendet» ännu mera oinskränkt rådande än i Tyskland.

Men just på 1130- och 1140-talet voro omständigheterna
gynnsamma för den högkyrkliga rörelsen. Dess mest betydande
personlighet, Bernhard av Clairvaux, en riddare, som i sin ungdom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:09:28 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1942/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free