Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt första kristna århundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gerhard och Erik mötts, och Gerhard omstämt kungen? I varje fall
blev Varnhem i fortsättningen föremål för Eriksättens speciella
ynnest, liksom Alvastra för Sverkerättens.
I det nuvarande Uppsala stod mellan domkyrkans kor och
domtrapphuset ända till branden 1702 ett gråstensmurat
borgtorn, en kastal, på sistone använd som klocktorn. Man har
förmodat, att detta var Eriks borg och att en gråstenskyrka
därbredvid — just där domkyrkan nu ligger — var den ursprungliga
Trefaldighetskyrkan, vilken sedan på Magnus Ladulås’ tid för
att ge rum åt domkyrkan flyttades ett stycke åt söder, där den
ännu står. Här skulle det då ha varit som Erik den 18 maj
1160 hörde mässan, då en fiendeskara under en dansk prins
och äventyrare Magnus Henriksson oväntat anryckte, och vid
den ännu befintliga källan på S:t Eriks torg skulle Erik ha stupat.
I domkyrkan i Gamla Uppsala fördes han till den sista vilan.
Eriks hämnare blev Karl Sverkersson, som slog och dödade
Magnus. Karls märkligaste kungagärning blev upprättandet av
den svenska ärkestolen. Påve och kejsare hade sedan 1159 drabbat
samman i en ny väldig konflikt. Kejsar Fredrik Barbarossa, den
mäktigaste av ätten Hohenstaufen, stödde mot gregorianernas
påve Alexander III en motpåve, och Alexander måste ta sin
tillflykt till Frankrike, vars konung stod på hans sida. Schismen
gick genom hela Europa; i Italien fick man de berömda
partinamnen ghibelliner, de kejserliga, och guelfer, de påvliga, och
liknande konflikter förekommo mångenstädes. Karl sände bud
till Frankrike, anslöt sig till Alexander och fick till gengäld ett
svenskt ärkesäte. Hans budbärare var Alvastramunken Stefan,
som uppges ha varit engelsman och tillhört de första munkar
som Sankt Bernhard tjugu år tidigare sänt till Sverige. I katedralen
i Sens, belägen sydost om Paris, vilken var den franska kungliga
domänens ärkesäte, invigdes Stefan i augusti 1164 till förste
ärkebiskop av Uppsala. Vigningen förrättades av Eskil, som liksom
påven befann sig i landsflykt i Sens; kung Valdemar av
Danmark, som var kejsarens vasall, hade nämligen måst ansluta sig
till dennes påve. Lundaärkebiskopen fick, enligt ett löfte för
framtiden rätten att inviga sin kollega i Uppsala och
titulerades därför »Sveriges primas».
Kungen av östgötaätt satte alltså ärkestolen hos svearna i
rikets gamla centrum. Det var ett viktigt steg i riktning av att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
