Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta Ahlberg: På kungsvägar genom Västergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den vigda altarstenen låg i sin absid åt öster, kring väggen löpte
en stenpall, och taket var spetsigt och brant.
Inne i rundeln var det svalt och dunkelt, men vigda ljus brunno
på altaret, där prästen, klädd i mässkjorta, mässhake, stola,
bälte och huvudlin (så beskriver västgötalagen hans skrud)
entonigt sjöng sin latinska ritual, nödtorftigt inlärd och knappast
mera förstådd av honom själv än av kyrkfolket. För båda parter
var det väl mera fråga om en besvärjelse än om tillbedjan och
sång, och nattvarden, som skulle uppenbara frälsningens höga
mysterium, var nog i deras medvetande snarast ett gudaoffer,
om än under mildare former än asabloten — deras kristendom
var ännu halvt hednisk och prästerna mera släkt med
blotpräster från hedenhös än med katolska klerker av den rätta
asketiska typen. Men här var ändå nedlagt ett frö, varur en dag skulle
spira de ljuvaste blomster i Guds örtagård, sådana som de gamla
asadyrkarna aldrig kunnat drömma om.
Agnestads kyrka, säger biskopslängden, invigdes av Bengt den
gode, som var en av de bästa och myndigaste biskoparna under
Knut Erikssons regering. Då kom han väl lagenligt, följd av tolv
mans hird, vigde kyrkan med altarsten, klockor, kors och
skrudar, fick böndernas gengärd (sammanskott av matvaror) för två
och ett halvt dygn och återvände sedan till Skara och sina
mångahanda värv.
Biskop Bengt hade mycket att beställa, ty förutom det att han
förskönade domkyrkan i Skara byggde han vägar och broar,
förvaltade noga biskopsstolens ägodelar, övade stor välgörenhet
och vigde åtta kyrkor. Västgötarna byggde den tiden kyrkor med
sådan iver att redan på 1200-talet många av dem måste läggas
öde därför att ingen hade råd att underhålla dem, men på
1100-talet hade nästan var by sin egen kyrka, inte större än att den
lagom rymde den lilla socknen och sluten och kärv som tiden
själv, antingen den var av stavar eller av sten. Skörstorps
rundkyrka kan ännu, trots att den blivit starkt ombyggd, ge oss en
föreställning om hur Agnestads en gång sett ut, men rundkyrkor
förekommo bara just omkring härvägens mynning. Vanligen
tedde sig sockenkyrkorna, där de voro av sten, ungefär som Våmb
ovanför Skövde, Skälvum och Kinne-Vedum nedanför
Kinnekulle och Suntaks ödekyrka ett stycke sydväst om Tidaholm:
de kunna ännu få 1100-talet att liksom stiga ur graven mitt för
våra ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
