Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta Ahlberg: På kungsvägar genom Västergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var i alla fall männen, enkannerligen huvudmannen, som
härskade inom ätten, och vilka konflikter som utspelats i det tysta
kan ingen veta. Inte vet man heller hur de yngre sönerna hade
det, sedan vikingatågen slutat och de måste sitta hemma »i
askan» under faderns eller äldste broderns ris. Vägarna ut i
världen tedde sig numera så stängda, och om de inte kunde komma
in i någon kungs eller stormans hird hade de intet annat sätt att
få råda sig själva än att bryta nya gårdar på
häradsallmänningarna. Det var ett mödosammare och mindre braskande
äventyr än att segla på vikingatåg, men det var det enda som stod
dem öppet, och fastän de väl inte själva förstodo det så var det
inte mindre ärofullt. Inte minst tack vare deras hårda möda ha
väldiga områden blivit bygd, som ingen under vikingatågens och
de lättvunna vinsternas dagar brytt sig om att odla.
Förtjänsten av detta var förresten inte bara bondesönernas;
den tillkom också de många frigivna trälar, som den tiden
strömmade ut i ödemarkerna. Trälarna hade väl många gånger haft
det bättre i bondgårdarna, där de inte hade något eget ansvar
inför lagen och naturligtvis inte behandlades sämre än att de
voro fullt arbetsföra. Efter frigivningen kommo de att i stället
tillhöra den växande klass av egendomslösa jordarbetare, som
måste ha utgjort ett svårt socialt problem. Det löstes småningom
genom utflyttningarna eller genom att forna trälar blevo
arrendatorer på storgodsen, men därmed uppstod för kungar och
stormän ett förut okänt ekonomiskt problem, ty naturligtvis blev
det dyrare att använda fria — och därför mera pretentiösa —
arbetare än trälar. Ingen vet vilka konflikter och bekymmer allt
detta givit upphov till; vi äro alltför benägna att bagatellisera
gångna tiders hemsökelser till förmån för våra egna. Men det kan
vara nyttigt att försöka sätta sig in i också den sidan av
1100-talets förhållanden, som alldeles säkert spelade långt större roll för
Sveriges folk än de politiska konflikter, som ge eko i historien.
»Vinden rider på falorna sin sunnanhäst med vin» och brusar
som en orgel i de gamla träden som hägna Gudhems kyrkogård,
den morgon då vi komma dit, och på gravarna omkring den
starkt ombyggda gamla sockenkyrkan blomma penséer och
månadsrosor som efterträdare till fromma klosterliljor och
nunneörter, vilka en gång vårdats av smala flickhänder nästan på
samma jord. Klosterkyrkans ruin sträcker tomma valvbågar mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
