Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta Ahlberg: På kungsvägar genom Västergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slåss man, och det händer att en sammanstötning ändar med
envig och dråp, men utan dom och straff, som förr på
Ekornavallen. Hade det varit som då, och hade det gällt något större
kryp än myrorna — människorna nämligen — hade lagmannen
trätt upp och läst lagen (om dråpet skett för ärekränkning):
»Giver någon okvädinsord åt en annan: ’Du är icke mans make
och icke man i bröstet.’ — ’Jag är man som du.’ De skola
mötas där tre vägar sammanträffa. Kommer den, som ord har
givit, och den kommer ej, som ord har fått, då må han vara, som
han blivit kallad; han är ej edför och vittnesgill varken i mans
eller kvinnas sak. Kommer den, som ord har fått, och den
kommer ej, som ord har givit, då ropar den okvädade tre gånger
’niding’ och gör ett märke på marken. Då vare han man desto
sämre, som han det talade, som han icke vågade stå för. Nu
mötas de båda med fulla vapen. Faller den, som ord har fått,
för honom utgår halv mansbot. Faller den, som ord har givit;
ordförbrytelse är värst, tungan är huvudets bane. Han ligge ogill.»
Man kan tänka sig andra karakteristiska mål på tinget.
Här träder en man upp och anklagar en annan för att ha
dräpt hans träl. Dråparen döms till tre markers böter, så framt
ej ägaren gitter visa att trälen var värd fyra. En annan anklagar
sockenprästen för att ha försummat att döpa hans späda barn
som därför dött osaligt. Prästen visar att han vid tillfället var
ute i sockenbud och slipper betala de stadgade böterna: tre
marker till biskopen och tre till målsägaren. En hustru som stulit
lösöre av grannen förs bunden inför nämnden och löses med
böter av sin man, men en bonde, som dräpt sin granne i
ölbänk, medan de delade kniv och köttstycke, har begått
nidingsdåd och drivs fredlös från tinget. Huvudmannen för en ätt får
en friköpt träl ättledd, d. v. s. upptagen i ätten, ty för en
ensam man utan någon att ty till är friheten av intet värde. Men
slutligen kommer en lekare, som varit i slagsmål, haltande med
sin giga på ryggen och skall ha sårabot, och nu börjar ett stort
spektakel. En otamd kviga med smord och rakad svans leds upp
på »bäsingen», den avskilda plats där nämnden brukar samlas,
lekaren får nysmorda skor och fattar om svansen, varpå någon
driver till djuret med en piska och dansen börjar under
menighetens vilda glädje. Lyckas lekaren hålla kvigan får han henne
med hull och hår, varom inte »tage och tåle det han fått, skam och
skada, och begäre aldrig mera rätt än en hudstruken trälkvinna».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
