Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tor Andræ: Från Sigtuna till Gamla Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Köpmännen, som i andra dåtida städer gärna höllo sig i
egna kvarter, synas i Sigtuna med demokratisk fördomsfrihet ha
sammanbott med hantverkarna. Men stadens handelsmän voro
därför inga småkrämare utan efter tidens mått storföretagare i
branschen, sjöfarande män, som själva hämtade sina varor i
främmande länder. Köpmän, som handlade på samma trad, ha
slutit sig samman i gillen. När viktigare företag stundade, kallade
åldermannen tidigt på morgonen bröderna till gillespråk. Man
planlade affärer och sammansköt rörelsekapital. Men framför
allt drack man sig till gott kamratskap och redlig
sammanhållning, till lycka och vinst i företaget. Ty gillesölet var icke en
sällskaplig förlustelse utan en kult. Medlemmarna voro
förmodligen i allmänhet svenska handelsmän, icke inflyttade
främlingar, men utländska köpmän kunde tydligen under vissa
betingelser upptas i gillet.
I Sigtuna har påträffats två runstenar, som rests av frisernas
gille, den ena över en svensk gillesbroder, den andra över en
frisisk köpman, som varit bolagsman åt en av de svenska
bröderna. Att låta resa vård och rista runor över en hädangången
ålåg annars närmaste fränder. Så levande kände alltså gillenas
medlemmar sin samhörighet.
All denna vittfarande köpenskap samlade för den tiden högst
ansenliga förmögenheter i sigtunaköpmännens händer. Adam
berättar som något synnerligen märkligt, att biskop Adalvard vid
en enda mässa fått mottaga hela 70 mark silver i offer. Ungefär
tjugo år senare har en köpman eller kanske ett gille nedgrävt
den stora silverskatt, som älvdalingen Anders Persson år 1789
fann vid torpet Glädjen på Wenngarns ägor. Skatten bestod
utom av en mängd silverföremål av ett par tusen mynt, till stor
del frisiska.
Redan under tidigt 1000-tal hade väl huvuddelen av stadens
befolkning varit kristen. Finsmederna i Sigtuna ha tillverkat
massor av korsprydda bronsmedaljer och små gjutna silverkors,
vilka burits som amuletter, liksom hedningarnas torshamrar.
Gravfälten nordväst om staden visa emellertid, att där länge
funnits en betydande hednisk minoritet. Hedningar och kristna
tyckas ha sammanbott i god grannsämja. De kunde för övrigt
mötas och förstå varandra i den vildvuxna vidskepelse, som
utgjorde folkets egen urgamla vardagsreligion och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
