Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tor Andræ: Från Sigtuna till Gamla Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upplåtits åt tyskarna, som under den senare medeltiden här liksom i
andra svenska städer i stort antal trängt sig in bland borgerskapet.
Mitt under sin lyckas blomstring, i detta skede av fortsatt
uppgång och utveckling, miste Sigtuna den institution, som för en
medeltida stad skulle ha betytt en säker grund för framtida makt
och välstånd. Biskopssätet flyttades till annan ort. I själva verket
känna vi endast en biskop, som residerat i Sigtuna. Han hette
Henrik och stupade 1134 på den danske prinsen Magnus Nilssons
sida i slaget vid Fotevik i det då danska Skåne. Efter Stenkilska
ättens utslocknande i början av 1120-talet följde ett århundrade
av upprörda tronstrider. Pretendenterna voro Inge den äldres
dotterson Magnus Nilsson och Sverker från Östergötland. Om
Henrik insatts i sin värdighet redan under konung Inge den yngre, är
det förståeligt, att han delade den gamla kungaättens sympatier
och slöt sig till den danske tronkrävaren. Då han föll vid Fotevik,
säges han vara fördriven från Sverige. Detta kan endast betyda,
att Sverker någon gång i början av 1130-talet kommit till makten
i Svealand och gjort rent hus med den danske rivalens anhang.
Med en nv man komma nya tankar och planer. Sverker var
en trogen kyrkans son, starkt påverkad av den nya
cisterciensiska tidens anda. Han såg tingen som kyrkans män ville se
dem. Hos dem hade det varit en länge närd dröm att få resa
kyrkans baner vid hedendomens gamla huvudfäste, triumfera
över motståndaren på själva den plats, där alla svears blot firats
sedan urminnes tid. Denna önskedröm hade som så ofta under
medeltiden tagit den fromma legendens form. Adam av Bremen
berättar på 1060-talet såsom något som »nyligen timat i
Uppsala», att en blind präst vid avgudatemplet i en syn sett en
underbart skön kvinna, som lovat att giva honom hans syn igen,
om han ville tro på hennes son. »Vet», hade hon sagt, »att denna
plats, där nu så många oskyldigas blod utgjutes, snart skall
helgas till min ära». Adalvard hade under sin korta vistelse i
Sigtuna planerat en framstöt mot Uppsala men hållits tillbaka
av den försiktige Stenkil. Nu var tiden kommen. Sverker kände
ingen förpliktelse mot sina föregångares planer och
anläggningar i Sigtuna. Han beslutar att flytta biskopssätet till Gamla
Uppsala. År 1142 finna vi Siward, biskop i Uppsala, som
landsflyktig i Bremen. Mellan åren 1134 och 1142 har alltså
flyttningen skett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
