Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otto Frödin: Alvastra kloster. Inför ett 800-årsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grad funktionell och väckte säkerligen på sin tid samma
uppseende och diskussion som i våra dagar den nu moderna. Flera
av den närmare och fjärmare traktens kyrkor utvisa också
tydliga spår av större eller mindre påverkan från klosterkyrkan
vid Ombergs fot. Så t. ex. grannkyrkan Heda. Och dennas
främsta konstverk, den av Heidenstam besjungna
»Himladrottningens bild», har kanske skapats av någon konstförfaren
Alvastrabroder, i varje fall utvisar den tydliga franska stildrag.
För det svenska jordbruket och dess binäringar, såsom
husdjursskötsel och trädgårdsskötsel, har Alvastras betydelse
säkerligen varit av revolutionerande art. På klostergården och i
trädgården växte utan tvivel en hel del av de i våra dagar som
»gammaldags» betecknade blomstren och läkedomsörterna,
liljor, stockros, fingerborgsblomma och luktviol, mynta,
»hjärtansfröjd», åbrodd och malört, lavendel, isop och många flera — och
de blomma nu åter på klostergården. Förvildade träffar man
ännu på klosterområdet och i omgivningarna sådana som
aklejan, lukttörnet, Rosa rubiginosa och den ståtliga ulltisteln,
Onopordon acanthium; hit hör antagligen också kungsljuset,
Verbascum nigrum. De gamla almarna äro antagligen avkomlingar av
inplanterade träd, bokarna däremot icke; almen anses i högre
grad än boken ha varit ett kulturträd under medeltiden.
Klostret har — skulle man kanske våga säga — varit vår
första trädgårdsskola, ja vårt första lantbruksinstitut och
utgårdarna våra första lantmannaskolor — om icke till namnet,
så dock till gagnet.
När man nu betänker att det var konversernas sak att
omhänderha alla dessa det praktiska arbetslivets uppgifter, måste deras
kulturinsats i verkligheten ha varit minst lika betydelsefull som
de egentliga munkarnas. Dessa »skäggiga bröder» ha verkligen
kommit för mycket i skymundan. Det är tid att ge dem en
upprättelse inför det 800-årsminne, som Alvastra kloster nästa år
skall begå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
