Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ragnar Blomqvist: Lund — Nordens Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbete på att frigöra den danska kyrkan från beroendet av
ärkebiskoparna i Hamburg—Bremen kröntes med framgång.
Norden utskildes som en särskild kyrkoprovins, den största i
Europa, och till dess ärkebiskop utsågs biskop Asker i Lund. Vid
århundradets mitt avsöndrades visserligen först Norge och sedan
Sverige som särskilda ärkebiskopsdömen, men över Sverige
behöll Lund primatet. Dessförinnan blev domkyrkan färdigbyggd i
en utformning, som svarade mot ärkebiskoparnas höga
värdighet, och ute i staden följde det ena kyrkobygget efter det andra.
Danmark hade sålunda erhållit en metropol med något av
samma ställning i Skandinavien som Rom intog i kristenheten. Hur
tedde sig då denna Nordens yppersta ort mot slutet av 1100-talet?
Vi kunna vara tämligen säkra på att de påvliga legater, som
tid efter annan hade ärende till Lund, inte funno anledning att
jämföra den lilla stiftsstaden med dess obetydliga folkliv,
oansenliga borgarhus och små sockenkyrkor med storstaden Rom.
Men för den dåtida skåningen, som besökte dess marknader
och stora kyrkofester, var Lund säkerligen en upplevelse av
stora mått. Han måste ha häpnat över det rörliga livet på
gatorna, över mångfalden av varor i torgbodarna, och inte minst
måste han ha stått full av förundran inför domkyrkans väldiga
murar och prakten i dess inre. Hur en nutidsmänniska skulle
ha reagerat, om hon hade kunnat förflyttas 750 år tillbaka i
tiden och fått företaga en rundvandring i det dåtida Lund, är
svårare att avgöra. Men säkerligen skulle hon ha fängslats av
den blandning av lantlig idyll, merkantil företagaranda och
katolsk kyrkomakt, som formade dragen i stadens ansikte.
Vi skola göra ett försök att följa några vägfarande på deras
färd i det medeltida Lund och fånga deras intryck av staden.
Såsom lämplig tidpunkt välja vi den 9 augusti, dagen före den
stora festen för domkyrkans skyddspatron S:t Laurentius, något
år på 1190-talet.
På stora landsvägen från söder färdas en lybsk köpman mot
Lund. Han har kommit i land vid Falsterbo, där han hyrt ett par
vagnar, som sedan lastats med kläde från Flandern och
svärdsklingor från Franken och andra gångbara varor, som han nu
tänker salubjuda vid Laurentiusmarknaden. Hela vägen har han
haft sällskap med en av ärkebiskopens fogdar, som varit i
Falsterbo för att vidtaga förberedelser för den kommande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
