Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Schück: Sankt Eriks minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måhända i avsikt att härigenom vinna ökad popularitet för den främmande
dynastien. Säkerligen låg det en liknande spekulation bakom
namngivningen av den pommerske hertigsonen Erik, som tack vare
gynnsamma släktskapsförhållanden ett femtontal år senare hyllades till Sveriges
konung. Erik var uppenbarligen ett kurant namn för den utländske
fursten, som spekulerade på Sveriges krona!
Då Engelbrekt sommaren 1434 stod utanför Stockholms murar med
sin allmogehär, avsände en tysk köpman en relation om den svenska
frihetsrörelsen till rådet i Danzig. Han berättar, att dalkarlarna ville
fördriva den danske unionsmonarken och återupprätta det nationella
konungariket. »I allt syfta de därhän att det i Sverige åter måste bli
som det fordom var i helga konung Eriks dagar, vilken man här i landet
ägnar en vördnadsfull dyrkan. Då fanns här inga tullar eller sådana
tyngande skatter och pålagor som nu, och därför vilja de hava tillbaka
den rätt och de förmåner, som de i gången tid åtnjöto.» Engelbrekt och
hans anhängare ha alltså i sin agitation mot det danska fogdeväldet
frammanat bilden av den rättrådige och folkkäre konung Erik. Emedan
frihetsrörelsen begynte i Svealandskapen var det också så mycket
lättare att där vinna gehör för dylika paroller än om det gällt de sydligare
landskapen, där helgonkonungen var mindre populär.
Engelbrekt åstadkom att Sankt Erik blev den nationella frihetens
symbol. Det synliga tecknat härpå var det svenska rikssigill — »rikets
klämma» —, som nu kom till användning. Tidigare hade rikets sigill
varit den regerande konungens och sålunda ständigt växlat, nu ersattes
detta av ett med helgonkonungens bild och med en latinsk inskrift, som
i översättning lyder: »Sveriges rikes sigill. Sankt Erik, svearnas och
götarnas konung.» Allt tyder på att denna »riksens klämma» beställdes vid
en tidpunkt, då Engelbrekt utövade ett dominerande inflytande över
Sveriges politik.
»S:t Eriks lag» blev till och med beteckningen för den svenska
landslagen, som tillkom mer än tvåhundra år efter hans död! Denna
inadvertens betydde föga i dåtidens politiska propaganda. Helgonkonungen
personifierade den svenska rätten, vars bestånd då stod i fara. Redan
legenden talade om, att han hade »utfärdat rättvisa lagar» och även i
Upplandslagen omtalades denna hans verksamhet.
Sitt sista starka uppflammande torde Sankt Erikskulten ha nått
under den äldre Sturetiden. Då riksföreståndaren Sten Sture den äldre i
slaget vid Brunkeberg tillfogade den danske konungen Kristian I ett
förkrossande nederlag 1472 uppger rimkrönikans författare att ett
järtecken uppenbarat sig på himmeln och styrkt de svenskes mod.
»De sågo ett brinnande svärd över sig vanka
Sankt Erik konung, som är Sveriges värd,
lät då visserligen vanka sitt svärd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
