Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. Lundqvist: En tur på en svensk insjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utveckla sig till larver med förmåga att borra sig in i snäckans
lever eller könskörtlar, där de bli liggande som små säckliknande
klumpar. Tre veckor senare utvecklas de klubbliknande
säckarna, i vilka sugmaskynglet utbildas. Snart bli säckarna genom
sin färgteckning så lika larver, att de kunna lura nya småfåglar,
och det långa och invecklade kretsloppet är då färdigt. Man
förstår så väl, att det tog över ett halvt sekel för flera framstående
zoologer att reda ut det sammanhanget.
Det här var nu bara en försmak av sjöns liv. Man kommer
snart in i en ofta jättelik bladvass. Inom den kan det vackra
kaveldunet, vår ungdoms »cigarr», vara insprängd. Och här och
där finner man bland mycket annat även den knallgula
svärdsliljan. Hela beståndet kan gott sägas vara en djungel i miniatyr:
vassen är nämligen nära släkt med djungelns bambu och
besksötan, som ej är så sällsynt i sammanhanget, är vårt lands
enda lian. Till djungelintrycket bidrager både vegetationens
yppighet och den ångande hettan som kan råda här en
solskensdag.
Att arbeta sig fram genom en sådan vass är inte så litet
besvärligt. I början, då man har fast botten under fötterna går det
väl an, men snart sticker man ner benen alltför långt genom
växttäcket. Då är det bäst att vända och söka rätt på en båt, och
lättast finner man en sådan, där dess ägare huggit upp en gata
genom djungeln. Har man tur finns där också en brygga och på
den ett starkt grönt, tjockt överdrag på de delar, som befinna
sig under vattenytan. Tar man på denna gröna matta, känns
ytan samtidigt sträv och slemmig, och efteråt sitter det kvar en
obeskrivbar lukt på fingrarna. Det är ett svampdjur eller rättare
sagt en koloni av sådana, vilken uppbygges av ett skelett av
kiselnålar, just de, som förorsakade strävheten, samt mjukare delar.
Dessa utgöras bland annat av bindväv och små s. k. amöboida
celler, vilka långsamt röra sig i kolonien. Vidare ingå i massan
encelliga alger, vilka äro orsak till den gröna färgen. Genom hela
kroppen löpa kanaler av olika grovlek, vilka genomspolas av
det vatten, varur djuret hämtar sin näring. Det har beräknats,
att hos en amerikansk art, som är föga större än våra svenska,
dagligen mer än 1 500 liter passerar kolonien. Mot hösten
upplöses den hud som omger kroppen; kiselnålarna sticka ut allt
längre och i vävnaden synas snart talrika små bruna klot. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
