Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. Lundqvist: En tur på en svensk insjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knappast längre än till 4 meter, ofta endast till 2—3 meter.
Bottenvattnet har ofta nedsatt syrehalt.
De näringsfattiga sjöarna ha obetydlig vegetation och fattigt
plankton. Vattnet är gult, gulgrönt, grönt, blågrönt eller blått.
Vitskivan kan synas till 17 meter (i Vättern) mera normalt i
fjällen är 7—13 meter. Det största hittills uppmätta värdet här i
landet företer Vaimok väster om Kvikkjokk med 17.5 meter och
blått vatten. Vattnet är genomgående syrerikt ända ned till bottnen.
Denna indelning kan i stort sett sägas motsvara sjöarna inom
lerslättsområdena, skogarna och i fjällen. Men det fina i saken
är, att en återklang därav finner man i viss mån inom varje litet
vattenområde. Den översta sjön motsvarar fjällsjöarna — under
förutsättning att icke området är rikt på myrar eller försumpade
sluttningar. Humussjöarna anträffas i skogsområdena och de
näringsrika inom de ler- eller mjälområden, som ligga nedanför
skogsområdena.
Men man kan också vända på steken och utgå från tiden. Från
början voro alla sjöar här i landet av den näringsfattiga typen.
Från denna har utvecklingslinjen spjälkats så, att en grupp —
skogsområdenas — blivit mer eller mindre tydliga humussjöar.
Den andra har däremot övergått i lerområdenas näringsrika typ.
Denna tillhör emellertid i sin utpräglade form icke ett stadium,
som framgår genom en naturlig utveckling. Förutsättningen för
utbildningen av en sådan är nämligen de mängder
gödningsämnen av olika slag som kulturbygden med dess åkrar,
kloakutlopp o. dyl. tillföra sjön. Detta kan man i detalj se belyst intill
sådana pålar ute i sjön, på vilka fåglarna med förkärlek slå sig
ned: deras exkrementer ha icke endast vitfärgat pålen, utan
vattnet är grönt av alger närmast omkring den.
Vi ha nu sett några fragment ur det rika liv som en tämligen
vanlig svensk insjö kan uppvisa. Men utan överdrift kan sägas,
att var och en som ror på sjön eller paddlar i sin kanot, där själv
kan komplettera bilden, ty varje årtag på sjön medför nya
detaljer, varje liten yta på bottnen har sina särdrag. Ja, nära nog
varje vattendroppe medför möjligheter till nya iakttagelser och
dessas infogande i ett större sammanhang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
