Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigvard Malmberg: Granit och pansar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kort eller ett fotbollsreferat, men ofta nog har han ryckts med i
den lätta spänning som nya synfält eggar fram. Och hur snabbt
har inte scenen kunnat skifta! De svenska gränserna är
hundramila, och den här gången har vi ingenstädes ryggen fri, allt ska
bevakas. Kommendering från gräns till gräns är ingen
sällsynthet. Skåningen har åkt skidor norr om Boden, värmlänningen
har tagit betäckning bakom ett forntidskummel vid en gotländsk
sandstrand, delsbopojken har plöjt Kattegatts brottsjöar. Det är
en Nils Holgersson-blick på Sverige, sådan som ingen tidigare
generation förunnats. Och den har fullständigats av de
närbilder vår man fått mellan de snabba förflyttningarna, under de
långa vakterna: både folk och natur i enkla, förtroliga,
upplysande glimtar.
När jag nu som exempel väljer Stockholms skärgård, är det
dels emedan huvudstadens försvar med dess traditioner och
krav är så typiskt, dels därför att jag varit med i vakten därute
både för femton år sedan och i dag. För välvilligt bistånd vill
jag här tacka kommendanten i Vaxholms fästning, generalmajor
G. H. Engblom, som jämnat vägen för Turistföreningens lilla
expedition, samt min regementschef, överste Allan Cyrus, som
frikostigt delat med sig av sina forskningsresultat ur
skärgårdsförsvarets historia. Och ett särskilt tack till mina kamrater —
Svenne, Skomakarn, Alexis, Åmål och allt vad Ni heter!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
