Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigvard Malmberg: Granit och pansar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de närmaste sunden spärrades, Oxdjupet med grova
stenförsänkningar, Stegesundet med en bom, senare även stenkistor,
och Pålsundet med pålningar. Inte desto mindre vågade sig
Kristian IV under Kalmarkriget 1612 med skräckinjagande
örlogsskepp, »vid vilkas anblick oceanen, om den haft ögon, skulle
fallit i häpnad», fram till den nya fästningen, där den enbente
kommendanten Mårten Krakou lika tursamt som djärvt
avvisade honom. Något mer än hundra år senare kom nästa attack:
det var tsar Peters flotta, som 1719 sände en stark
landstigningsavdelning mot Vaxholm. Åter mötte inkräktarna en duktig
kommendant, han hette Sparreman och blev så småningom mest
känd för att han varit gift sju gånger. En så modig man hade
ingen svårighet att köra fienden på flykten. Eljest gick ju ryssen
fram tämligen ogenerat den gången. »Allmogen är willig nog att
gå åstad och fäckta, men hafwa hwarken gewehr eller tienlig
ammunition, mindre att legga imat Säcken som beklageligt är»,
noterade en dåtida öregrundsborgare. Minnet av bränderna
fortlevde överallt ännu när Snoilsky skrev raderna:
Ack herre, tyngst av allt det är
för mig att tala om,
hur hit till våra Roslagsskär
den grymme härjarn kom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
