- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1942. 1100-talet /
318

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigvard Malmberg: Granit och pansar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tistronskär om de vilda svarta vinbärens hemvist. Så
sekellångt tillbaka kan han nå att namnet Idö bär bud om den tid
när idegranen, som är gammal i gården vid vår kust, ansågs vara
det yppersta bågvirket; vi föredrar åtminstone den tolkningen
framför att anknyta namnet till »det sköna idfesket om whåren»,
ett fagert uttryck i Björnö gårds eljest nyktra räkenskaper.

Har man sådan tur att »det levande förflutna» tolkas av en
kamrat på luckan, som är fil. lic. i historia, får naturens maning
en fördjupad klang. Nu sover Penningby borg på kullen vid den
gröna dalgången, där fordom skeppen styrde in till Attundalands
hjärta och då Sturarna övade sig i vapenbruk eller köpte
strömming från fiskeplatserna »utom vård och vaka», som deras eget
kärnfulla uttryck för utomskärs löd. Färdas vi en
försommarmorgon söderut förbi Djurhamn och ned mot Elfsnabben, anar
vi i havsbrisens lek uppe på skogshöjderna ett genljud av bruset
i tackel och tåg, av gnisslet från kättingar och spel, när Gustav
II Adolfs flottor äntligen fått vind och uppbrottsorder getts mot
Polen eller Tyskland. Och en kväll på Korsö minns vi hur
brigantinen Svenska Lejonet i »Karolinerna» speglade sin gyllene
galjonsbild i vattnet, medan styckeskotten från Apraxins galärer
åskade i havsbandet och krigare i slitna blå rockar bad till Gud
för det hotade fosterlandet. Gamle kapten Resslöf gav svaret:
»Jag fördöljer intet, men förliten er däruppå, att i elfte timmen
få de svenske alltid hjälpen. Sällan få de henne förr».

Från bruken och herresätena vid inlandskusten slår en doft
emot oss från manufakturens idoga 1700-tal, då Levantiska
kompaniets skepp kunde använda sex dagar på seglingen genom
skärgården. Roslagsskepparna styrde ut med järn och tjära, och
som ett minne av de svartmuskiga vallonernas bygd spände de
kanske en god klinga från Flemings smedjor kring midjan eller
prövade med tummen en ny spjutspets, kallad bajonett.
Besättningen på Gustav III:s fregatt Svarta Örn byggde skansar vid
Sandhamn, nya härtåg drog i österled, och den dag kom då
svenska flottan för sista gången i samlad formation satte kurs
på Finska viken; ännu ser vi moringarna i berget och kan läsa
inskriptionerna från 1808 vid Granhamn utanför Kapellskär. Minns
vi fel, eller var inte en major vid Upplands artilleri
kommenderande amiral den gången? Och länge dröjde det inte förrän
Gustav IV Adolf blev avsatt och Kulneffs kosacker jagade fram
i snöyran över Ålands hav till Grisslehamn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:09:28 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1942/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free