Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Calla Anrick: Slutet handlar om Tjärö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Calla Anrick:
SLUTET HANDLAR OM TJÄRÖ
Med gamla »Strömma kanal» tog resan fyra timmar. Allt
forslades ut på en gång: sängkläderssäckar, blombaljor, klädkorgar
fulla av tomma saftbuteljer, där hartsen ännu satt kvar från
föregående års inläggning, lådor med köksgeråd och fiskredskap,
symaskin, ett par rökta skinkor som skulle svara för sommarens
köttdiet, husfader, jungfru, barn och Slarvan, den bruna taxen.
Vid ångbåtsbryggan mötte Arvid med hästen och flakvagnen och
skramlade försiktigt fram över de grova trädrötterna den sandiga
vägen fram till Höl. Och innan man fått skapligt i ordning och
kommit in och stängt fönstren mot den »skadliga» nattluften låg
det redan ett pärlgrått dimtöcken över ängarna och kornknarren
hade börjat spela. Det fanns kornknarrar. Vi trodde alltid att de
var gräshoppor.
Höl var paradiset, vår barndoms paradis — och förmodligen
också de äldres — ett av de tusende skärgårdssommarparadisen
under seklets första decennium, men det enda vi kände. Skriften
låter förstå, att Adam och Eva var bra nog allena i sitt paradis,
jämte ormen. Man får väl fatta ensamheten och orördheten som
en given förutsättning för stilla lantlig paradisisk frid. Och allena
var vi i Höl jämte urbefolkningen — Arvid och hans föräldrar,
fiskarns, Westerbergs, moster Tilda och några till — och så
skärgårdens mångtaliga huggormar.
Höl var byggt som en sluten by och mitt i byn bodde moster
Tilda, men vems moster hon var visste ingen. Till hennes täppa
gick man för att köpa persilja och gräslök, det blev alltid
frikostiga buntar och några visdomsord på köpet, medan det mycket
noggrant gavs tillbaka två öre på en femöring inne i moster Tildas
kök, där golvet var så tätt rutat av trasmattor, som om det skulle
varit oblygt att visa en enda liten bit av det nakna trät. »Akta sig
för sjön», förmanade moster Tilda ständigt och prisade sin lycka
att man från hennes stuga åtminstone slapp se eländet. En liten
täppa med blommor kunde förnöja en människas hjärta, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:09:28 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1942/0329.html
