Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sten Selander: Vägen till Virihaure
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sten Selander:
VÄGEN TILL VIRIHAURE
Vägen till Virihaure har lockelsen hos det bortglömda, där
dagens tystnad skälver av svaga ekon ur det förgångna. Här gick en
gång den klassiska leden genom Lapplandsfjällen, som först
beträddes av Linné för tvåhundratio år sedan. Att på kartan följa
hans färdeväg, sedan han från Jokkmokk över den långa
sjökedjan mellan Purkijaur och Saggat kommit till Kvikkjokk, ställer
sig visserligen inte lätt. I sin »Iter lapponicum» berättar han
endast hur han från »hyttan» vid Kvikkjokk begav sig upp på
Vallivare, »som var väl ¼ mil högt». Tydligt är dock, att han
sedan följde lapparnas flyttningsväg genom Ruonasvagge och på
något sätt, som aldrig blir fullt klart, tog sig ned till Virihaure.
Här kan hans väg åter fastställas: från sjöns västände gick han
över Rakokjeknas is ned till norska kusten i Sørfolda.
Under mer än ett sekel följde sedan de flesta Lapplandsfarare
i huvudsak samma led. Här färdades botanister som
Wahlenberg, Laestadius och N. J. Andersson. De första kända lokalerna
i Sverige för en mängd sällsynta fjällväxter var Unna Toki,
Kerkevare och andra fjäll kring Virihaure, som generationer av
skolpojkar läste om i Hartmans flora och fåfängt hoppades en gång
få fara till. Holm och andra Lapplandsmålare sökte sina motiv
framför allt kring Kvikkjokk. Och när senromantikerna ville ge
lokalfärg åt någon poetisk skildring av den vilda fjällnaturen, förde
de gärna in namnet på det fjäll, Sulitelma, som ända till 1879
ansågs vara Sveriges högsta. Både länge och väl inkarnerade
sydvästra Lule lappmark i den allmänna uppfattningen själva
begreppet Lappland.
Men för femtio, sextio år sen kom Kvikkjokksfjällen och
Virihaure med ens ur modet. Och nu har folk hunnit glömma, att
Sulitelma alltjämt är Sveriges mäktigaste isolerade fjällmassiv
med landets största glaciärer; att de flesta högre fjällen
däromkring, från Jeknaffo ända bort till Tarrekaise och Alatjåkko,
alltjämt troligen är obestigna; att här finns tiotal och åter tiotal av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:09:28 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1942/0345.html
