Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel L. Romdahl: Kungligt sjuttonhundratal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drottningarnas boning och älsklingsskapelse. Det var för
Katarina Jagellonica som det första anspråkslösa
Drottningholmsslottet uppfördes. Det var Riksänkedrottningen Hedvig
Eleonora som sedan lät de båda arkitekterna Tessin bygga och inreda
det stolta lustslottet med prakttrappa, gallerier,
paradsängkammare, drabantsalar och gemak. Och det var Lovisa Ulrika som
gjorde Drottningholm till sitt hem och därmed till ett konsternas
och de vittra idrotternas. Som en strålande ung brud drog hon
in i slottet i augusti 1744. Som en förgrämd och åldrande
änkedrottning lämnade hon trettiotre år senare denna furstliga
boning, som hon skapat åt sig och fått kär. Riksens ständer hade
givit henne slottet som gåva innan den hårda och bittra
maktkampen mellan dem och henne tagit sin början.
Penningbekymmer tvungo henne att överlåta det åt sonen, konungen, som köpte
det för statsmedel och gjorde det till statens egendom.
Sedan slottet blivit Lovisa Ulrikas privata tillhörighet skyndade
drottningen att utöka och omgestalta det efter sitt sinne. Före
hennes tid förbundo endast låga terrassflyglar huvudbyggnaden
med de kupolkrönta paviljongerna för kyrka och kök i norr och
söder. Hon lät Hårleman bygga på terrasserna med våningar
för sitt och gemålens personliga bruk och anslog en dryg del av
de utrymmen som på denna väg vunnos åt sina vittra och
vetenskapliga samlingar. Biblioteket, medaljsamlingen och
naturaliekabinettet tillkommo nu och inreddes mellan åren 1747—1751
med utsökt förfining av den unge arkitekten Jean Eric Rehn.
Det finnas ett par platser där det svenska 1700-talet med vad
det hade vackrast och ljusast träder oss mer levande till mötes
än kanske annorstädes. Den ena är Linnés Hammarby, den
andra Lovisa Ulrikas Drottningholm.
Sedan vi lämnat bakom oss den tunga barockståten i
trapphus och drabantsalar träda vi in i det lilla rike där den vittra
drottningen fick härska oinskränkt.
Biblioteket har formen av ett galleri vettande ut mot parken
med höga fönster som låta ljuset strömma in över den motsatta
väggens långa rad av bokhyllor med guldtryckta skinnryggar.
Mellan hyllorna bära pilastrar med fina förgyllda kapitäl en
takfris smyckad av konsoler, girlander och runda inskriftssköldar.
Tänkvärda satser ur romerska skaldeverk förkunna en ädel
dygdelära och hylla bildningens makter. »Artibus pectora
mollescunt asperitasque fugit» — »konsterna mildra vårt sinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
