Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel L. Romdahl: Kungligt sjuttonhundratal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kinesiskt var tidens högsta mod, arkitekten Karl Fredrik
Adelcrantz hade gjort sin sak väl. Drottningen fick sitt Kina
kärt, och det blev hennes önskan att det skulle räddas över till
en bättre varaktighet än vad det tillfälliga träslottet kunde
beräknas äga. Ett nytt Kina började byggas i sten år 1763, efter
ritningar av Adelcrantz liksom det första. Det nya slottet blev
betydligt rikare utformat och konstnärligt mera genomfört än
det ursprungliga.
Framför oss, mellan bergknallar och gamla träd, står en
tvåvåningsbyggnad med utåtbuktad fasad som med inåtsvängda
gallerier förbindes med hörnpaviljonger. De höga taken äro
målade gröna, murarna i drakblodsrött med ljusare
ornamentbårder och gula lister. Hörnen kantas av palmträd, drakar
smycka ingångarna. Två fristående kiosker flankera uppfarten
och ett par andra mindre ligga tillbakadragna till höger och
vänster om huvudbyggnaden. Det hela bildar en regelbunden
anläggning i stil med tidens herregårdar, men förklädd i former
som vilja spela kinesiska. Man älskade att leka sig in i en
främmande värld och ändå ha lov att behålla det man trivdes med
och hade behov av i sin vanliga tillvaro. Kinaslottet har på ett
tjusande sätt omsatt detta program i verkligheten. I dess ovala
förhall med marmorgolv och väggar av marmorstuck och i
salongen innanför möta vi en rokoko som är på väg mot den
åtstramade elegans som vi förknippa med det gustavianska. I
rummen vid sidorna och en trappa upp har inredningskonstnären för
sin utklädningslek tagit i bruk de mångfaldiga föremål som med
det ostindiska kompaniets fartyg förts hem från fjärran östern,
lackerade möbler och väggfyllningar, siden och papperstapeter,
porsliner och figurer av olika material, lyktor och annat mera.
Genom de luftiga gångarna föres man till salar ute på flyglarna,
smyckade med målade ornament i lättaste rokoko. Dörrar leda
ut i parken, grönska och himmel blicka in genom alla fönster.
Här kunde kungaparet känna sig fria från tvång och
förpliktelse, och i »Confidensen», kiosken till höger om uppfarten
nedifrån räknat, kunde de i kretsen av sina närmaste förtrogna tala
ut om vad de hade på hjärtat utan att ta hänsyn till lyssnande
betjäning. Bordet kom dukat upp ur golvet från källarvåningen
inunder. Tallrikar och fat hissades upp i ställ vid sidorna.
Kina hör till de mest helgjutna och välbevarade konstnärliga
och historiska enheter vi äga från gången tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
