Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren: Naturkänslan och landskapsdikten under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omedelbar impuls blev också naturens väsen anpassat efter
tidens stränga formkänsla. Typiskt framträder detta inom det
stora landskapsmåleriet, där mästare som Claude Lorrain och
Nicolas Poussin i sina klassiska landskap med deras mytologiska
staffage formade den heroiska naturbild som motsvarade
barockens stilbegrepp. Ensamt det holländska måleriet arbetar
under denna tid med omedelbara naturintryck, tolkade med
individuellt präglad nyansering och baserade på en direkt
personlig uppfattning; men denna konst betraktades som något lågt
och mindervärdigt och tillerkändes intet värde vid sidan av den
stiliserade och ideala landskapskonsten.
Barockens traditioner levde kvar ännu långt in på
sjuttonhundratalet och präglade mycket av dess åskådningssätt. Fram
emot århundradets mitt kan man emellertid konstatera hur allt
mer och mer en förändrad åskådning växer fram och tar
herraväldet. Man började känna trötthet och leda vid den stränga
stiliseringen och fann så småningom vägen till naturen själv utan
förmedling av klassiska eller mytologiska motiv.
I någon mån beror detta säkerligen på att under 1700-talet
vägnätet i Europa betydligt förbättrades och kommunikationerna
utvecklades därhän att resor blevo möjliga i långt större
omfattning än tidigare och därtill kunde genomföras med vida mindre
kostnad och möda. Städernas och stadslivets starka utveckling
framkallar också hos stadsbefolkningen ett förut knappast känt
intresse för landets behag, vilket trädde i påtaglig relief vid
jämförelse med tillvaron i de tättbefolkade, i hygieniskt hänseende
föga angenäma stadssamhällena. En fransk författare konstaterar
på 1730-talet, att personer av stånd och förmögenhet börjat
taga för vana att under någon tid varje år från städerna flytta ut
på landet för att kunna ostört njuta av dess enkla och ljuva
behag — med andra ord, man har börjat införa sommarnöjet
som institution.
Hos en rad av författare möter man också vid denna tid en
vaknande entusiasm för naturen sådan den är i och för sig själv,
orörd av människohand och följaktligen närmande sig det
tillstånd av ursprunglig oskuld varom tidens tänkare så gärna
drömde. Ett karakteristiskt uttryck för denna omsvängning i
naturkänslan är den nya trädgårdsstilen, som växer fram under
inflytande från England och snart gör sina verkningar skönjbara
överallt i Europa. I stället för den franska barockträdgårdens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
