Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren: Naturkänslan och landskapsdikten under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I samband med det tilltagande intresset för resor står den
litteratur av resehandböcker, som på 1700-talet börjar utgivas
särskilt i Frankrike. Man finner här i välordnad och lättillgänglig
form ett omfattande material av faktiska upplysningar ägnade
att underlätta resenärens mödor och orientera honom i förhållandena
på den plats dit han ställt sin färd. Förutsättningen för
en litteratur sådan som denna är tillvaron av ett ordnat reseliv
och en publik, för vilken resan ej längre än något vågsamt och
äventyrligt företag utan en relativt vardaglig företeelse.
Karakteristiskt är att Schweiz, som tidigare ansetts ödsligt och dystert
och därför aldrig i nämnvärd grad frekventerats av resande,
plötsligt efter utgivandet av La nouvelle Héloise kommer på
modet och uppsökes av mängder av intresserade turister, som
önska uppleva samma natursensationer som Saint-Preux. År 1777
utkommer den första resehandboken över Alperna, och den
följes snart av flera andra. Från och med denna tid uppkommer
också seden att unga par göra sin bröllopsresa till Schweiz. Den
nya naturuppfattningen har inemot århundradets slut helt
brutit igenom och satt sin prägel både på litteraturen och
samhällslivet. Att den bildande konsten icke dröjde länge att följa
samma spår är välbekant icke minst genom de talrika samlingarna
av »tableaux pittoresques», som under denna tid överallt i
Europa sågo dagen.
Den svenska naturskildringen har trots enstaka ansatser i äldre
litteratur mycket svårt att finna sin form. Först på 1700-talet
börjar man träffa på försök till ett medvetet konstnärligt
skapande på detta område. Fru Nordenflycht prövade sin lycka i
genren men kom icke långt. Hon ägde ej tillräckligt klar blick och
heller ej nog behärskning av formen för att kunna nå fram till
en levande naturbild. Först med Creutz berömda Sommarqväde
få vi en dikt som verkligen förmedlar ett konkret intryck av
svensk natur. Visserligen har staffaget en allmän rococoprägel,
men bakom de litterära klichéerna känner man dock en stark
stämning av svenskt landskap. Mindre tydligt kommer detta
fram i Atis och Camilla, där landskapsskildringen har mera
litterär karaktär och dessutom företer tydliga påverkningar
från tidens dekorativa teaterkonst.
Gyllenborgs årstidsdikter få sitt värde mindre av naturbilderna
än av de med livfull realism skildrade scenerna ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
