Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Manne Hofrén: I 1700-talets spår. En reserapsodi från östra Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Två vittnesgilla 1700-talssmålänningar ge oss svaret, Linné och
Linnerhielm. Vi finna att få trakter av Sverige har lockat den
store botanisten till så innerliga uttalanden som hans småländska
barndoms prästgårdsträdgård och som lundarna på
Kalmarsunds ölandssida. Och för den romantiske konstnären och
reseskildraren Jon Carl Linnerhielm ägde ingenting ett större behag
än det pastorala landskap med parkliknande ängar och vida
utblickar mot åkerfält med skördefolk och betande boskap, sådant
han upplevde det med utgångspunkt från sitt eget Ebbetorp.
Linné fann någonting vederstyggligt i det stora alvaret på Öland,
och Linnerhielm i det farliga havet, representerat av
Kalmarsunds jämförelsevis älskvärda böljor; ingen av dem ville
uppskatta skönheten i det starka och ensamma, deras landskapssyn
var avgjort idyllisk, arkadisk.
Sedan dess ha väl stora områden av den tidens lövskog lagts
under plogen och blivit till sammanhängande åkerfält, men
åtskilligt återstår, och när vi resa genom Möre- och
Strandabygderna igenkänna vi trots allt 1700-talets ideala landskapsmiljö,
här kanske mer utpräglad än på de flesta håll i Sverige. Här
breda de ut sig, de vida småkulliga fälten, smyckade med
lövträdsdungar och enstaka trädgrupper. Här lysa överallt de
gröna lövmassorna från milsvida parklandskap och ängar. De
små åarna med blygsamma forsar och fall höra intimt samman
med tavlan. Sådant vi nu se kulturlandskapet i denna bygd är
det naturligtvis inte helt en skapelse av 1700-talet; men
säkerligen liknar det bra mycket vad som 1700-talsestetiken fann
tilltalande och täckt.
När man reser i denna bygd kan man icke undgå att se huru
tidens herrgårdskultur bidragit att prägla landskapsbilden.
Särskilt under gustaviansk tid talas det ofta om »städad natur» i
motsats till anlagda parker och trädgårdar. Gränsen mellan sådan
»städad natur» och den romantiska engelska parken kan vara
hårfin. Här i dessa östsmåländska bygder har man haft en natur,
där det endast har behövts en tuktande hand; genom
uthuggningar och gallring har man kunnat skapa ett parklandskap,
som ägt den naturliga ängens friskhet och tjusning samtidigt
som det visat den ordnande handen bakom verket. Trädgård
och park kring huvudbyggnaderna, alléer, vägträd, de vida
lövskogarnas städade natur, allt ger prov på herrgårdskulturens
miljöskapande utflöde över en hel bygd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
