Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sigfrid Siwertz: Stockholm och Carl Michael Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lossa tågen, seglen fäll,
Ren syns Skinnarviken,
Med dess Kojor och Castell,
Brant berg och diken;
Under små kolsvarta tak
Gnälla pumpar, eld och brak,
Hästen sträcker foten spak,
Gnäggar, rädd för spiken.
Ja, det är en annan värld än vår. Men Skinnarviksbergen kan
ändå ingen spränga bort och Riddarfjärden kan ingen fylla ut.
Staden är vacker, alltjämt vacker, så länge den har vatten att
spegla sig i. Och den där gamla trohjärtade idyllen finns ändå
hemligen gömd längst inne i den bild som mitt öga ser, liksom
ask döljer sig innanför ask i en kinesisk trollerilåda.
På Saltsjösidan trängs hos Bellman ännu livligare mariner
och hamnbilder. Finns det vackrare Stockholmsvyer än gamla
stick och gravyrer med Strömmens alla bulliga skrov och höga
riggar mot Skeppsbrons husrader! Fladdrande dukar och stora
vimplar och flaggor och höga vackert skulpterade akterspeglar
med fönster, vänliga som en sommarverandas. Bellmans snabba
hamnimprovisationer har i all sin mustighet något av samma
luftiga grace. Slupar, jakter, galärer, snauskepp, schebecker och
segelstinna spaniafarare vilkas blixtrande salut besvaras av
Kastellets kanoner!
Men se hur Vimpeln den fladdrar och flyger,
Och den röda flaggan hur buktig och rund,
Hon sina snibbar i vågorna smyger
Mellan Roddar-båtar och Pålar och Grund . . .
Ja, låt oss ett ögonblick glömma dagens stora grå järnskrov
och de elektriska kranarnas svanödlehalsar som suger i sig
oljig stålwire. Låt oss glömma de organiserade sjåarna och
stuvarna som i sina bälgvantar metodiskt sköter jobbet på däck
och kaj, vid spak och gaj, medan vattenklerker, speditörer och
sjökaptener värdigt rör sig med svarta portföljer under armen.
Skådom i stället de trätgiriga och svärjande roddarmadammerna.
— »Belzebubbs madammer» kallar Bellman dem för deras
svavelosande munväder — som färjar törstiga och
kärlekskranka båtsmän till Lokattens stop och nymfer. Vilket
tumlande liv, vilken babylonisk förbistring, vilka brokiga upptåg!
Birfilare, kolgubbar, sillpackare, äppeltyskar, granadörer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:09:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1943/0141.html
