Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sigfrid Siwertz: Stockholm och Carl Michael Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanske inte heller i Bouchers, fast man jämfört den berömda
tjugufemte episteln med hans bekanta Venus triumf på
Nationalmuseum. Bellman ville ju alltid uppnå en humorns brytning
mellan högt och lågt, som var främmande både för den fint
drömmande och för den läckert sensuelle fransmannen.
Dessutom är Bellmans mytologiska fantasi till skillnad från Bouchers
fullt påklädd, nakenheten är i Bellmans annars otyglade värld
bannlyst, i det fallet gick han inte jämsides med sin ende
verkligt kongeniale vän i det konstnärliga skapandets värld, Tobias
Sergel. Nej, i full stass landstiger Venus-Ulla.
Blås Musikanter
För Ulla galanter
Och förnäm.
Skira Engageanter,
Och Diadem!
Putsa Chignonen,
Och sväng Roberonden
Vid och stor . . .
Det har sagts att varje kvinna dock är ohjälpligt rokoko.
Man kan vända på saken och säga att rokokon har något
feminint. Vi sena tiders stockholmare i våra släta kavajkostymer kan
inte undgå att också se något kvinnligt i Bellmans eviga sysslande
med dräktens detaljer. Det är en uppsjö av carpuser och
hårpungar och ducriner och salopper och engageanter och
girandoller och klippingshandskar och nankingströjor och kullriga
vidder av många stubbar. Ja, hans värld var en påklädd,
utstofferad värld, trots den spelande ingivelsen, trots de onekliga
excesserna insnörd i sin form som i en korsett. Han återger livet
i en spegel, vars klara glas dock inramades och liksom
hopträngdes av ett svängt och snirklat rokokoornament. Detta ger
något dockaktigt och putslustigt även åt hans allra plumpaste
figurer. Det är en oerhörd skillnad mellan en av Bellmans
förkomna krogkunder och en buse av Oscar Anderssons eller
Albert Engströms årgång. Ja, dessa bilder av ett gånget
Stockholm synes oss ofta som en serie miniatyrer. Men man kan ändå
inte betrakta dem utan att en viss känsla av hemlig avund ibland
sticker upp huvudet. Kanske är det bara det historiska
perspektivets bedrägeri, men vi har ändå det ofrånkomliga intrycket att
Bellmans epok var den sista enhetliga livsstilens. Den var naivt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:09:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1943/0145.html
