Svenska Turistföreningens årsskrift / 1943. 1700-talet / 169 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Fries: Iter dalekarlicum

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dalarnas storbygder märkte vi ingenstädes någon avfolkning. Också
vi kommo visserligen till tomma gårdar, Matsgården i Östbjörka
by inom Rättvik, Norrboda i Ore, men dessa gårdar väntade
inte som förr sitt husfolk tillbaka från fäbodar och myrslogar. De
voro döda, övergivna för alltid, de stodo som grå vålnader mitt
i den saftiga, blommande sommaren.

G. Lundqvist foto.

Fähuset i Matsgården innehåller förutom bås för kreaturen också
sängplats för pigan, en vanlig anordning i forna dagars bondgård.

Matsgårdens stuga blev visserligen i början av 1800-talet
påbyggd med en övervåning, men i sin helhet är denna gård ett
väl bevarat 1700-talsminne med grå och gammalröda timrade
hus kring en fyrkantig gårdsplan. Där finns allt som av gammalt
tillhört en storgård i byn, boningshusen med inventarier i mängd,
fähusladan, där pigan låg, vinterladugården med ugn och trebent

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>