Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Fries: Iter dalekarlicum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ända intill gränsen för Töfsingdalens nationalpark står
skogen luftig, genomhuggen och väl rensad alldeles som därnere i
det stora skogslandet. Kontrasten är fullständigt oförmedlad då
man träder över gränsen. Med några steg är man inne i urskogen,
samma labyrint av levande och dött, av våldsam växtkraft och
grå förgängelse om vartannat, som Linné så åskådligt skildrat.
Denna skog låter oss i en plötslig vision se det forna Skogssverige
före människans storhetstid och den förblir i alla tider ett
ovärderligt studiefält för den vetenskap som i naturskogen har en
utgångspunkt för behandlingen av moderna skogsproblem.
Över urskogsdalen kring Töfsingån lyfter Långfjället med
Storvätteshågna sin mäktiga profil. Genom ofantliga vilda
blockmarker, typiska dödismoräner, bildade under den stora
landisens avsmältning före urskogens årtusenden, strävade vi
uppåt till de öppna fjällhedarna. Vi togo vägen tvärs över
Långfjället, där azalean blommade på den fattiga lavmarken och
ängspiplärkan steg sjungande till väders. Under oss i djupet låg
Grövelsjön, och i sluttningen mot sjön sågo vi de egendomliga
horisontella linjer under varandra som frapperat Linné. Själv
gör han intet försök att förklara denna märkvärdighet men
citerar den folkliga uppfattningen att de formerats »af
sjövattnet, som så högt skolat gått straxt efter syndafloden». Denna
tydning är väsentligen riktig, även om det inte var syndafloden
utan den smältande landisen som orsakade det mäktiga
högvattnet. Vår energiske mineralog och geolog skaffade hit
instrument för att med dessa visa hur landets lutning ändrats sedan
isens avsmältning, Så fortsätta vi efter förmåga Linnés gärning
att upptäcka fäderneslandet. Vår egen verksamhet förskjuter
bilden och förskingrar markens urkunder. Blott häruppe ligga
de orörda. Falkenerarnas kojor och fångstdoningar på fjällheden
vid Grövelsjön, som noggrant beskrivas av Linné, äro försvunna
med dem och deras tid. Några obetydliga gropar i hedens mark
är allt vad som återstår. Men jaktfalken själv seglar än i denna
dag över Långfjället, över Grövelsjövåla och ut över den blanka
sjön. Där ligger ännu hans jaktrevir, öppet under molnen,
ursprungligt och stort som det formats i en skapelse genom
bottenlösa tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
