Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Selling: En grandseigneur som turist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i världsstäderna, man knöt överallt personliga förbindelser och
vänskapsband, som öppnade dörrarna till ett förfinat liv i lyx och
överflöd. Det var inte så lätt att med dessa förutsättningar inse,
hur begränsade Sveriges resurser voro efter stormaktsväldets fall
och att en svensk aristokrat inte längre kunde leva ett liv efter
samma mönster som en fransk herreman.
För Tessin personligen medförde hans samlarvurm och
överdådiga liv tragiska konsekvenser — men det svenska
sjuttonhundratalet skulle vara betydligt mindre intressant och mera
glanslöst, om Carl Gustaf Tessin förstått att rätta munnen efter
matsäcken och levat som en god och förståndig hushållare.
Hans fader, Nicodemus Tessin d. y., hade fått sin
huvudsakliga skolning i Italien. Dit sändes också sonen för att tillägna sig
»le vrai goût de leur architecture». Carl Gustaf Tessin blev dock
liksom hela hans samtid helt och hållet franskt orienterad.
Genom sin ställning, sin auktoritet och sina rika förbindelser blev
han den, som kanske mest verksamt bidrog till att här hemma
inplantera den franska rokokon — på ett sådant sätt, att den både
rotade sig och kunde utvecklas i vårt hårda klimat. Tessin har
med all rätt kallats en typisk fransk rokokomänniska.
När Tessin nära sextioårig efter en stormig scen med de kungliga
föll i onåd och 1754 begärde sitt avsked som överstemarskalk och
kronprins Gustafs guvernör, var han starkt betänkt på att slå sig
ned i Frankrike, där han hade så många vänner och där livet
var lättare att leva än här hemma. Där skulle han slippa
partistriderna, komma ifrån sina avundsmän, inte ständigt behöva
påminnas om kungaparets kallsinnighet. Hans hustru, den
intelligenta och i Paris mycket uppburna grevinnan Ulla Sparre,
stretade emellertid emot. »Då man blir gammal, är det land, där
man är född, utan gensägelse det bästa», var hennes bestämda åsikt.
Hustruns motstånd hade dock säkerligen inte kunnat hindra
Tessins uppsåt, om han inte själv, trots all sin internationalism
och sin franska fostran, först och sist hade känt sig som svensk.
Hans stora, brinnande patos var fosterlandet; dess ära och
framgång hade alltid varit hans mål. Här trivdes han innerst
inne och kände sig hemma. Med åren hade han mer och mer
vuxit fast vid hemmets torva. I sitt intresse för allt svenskt, för
landets natur och kultur i alla dess skiftningar, i sin forskarhåg
och upptäckarglädje var han nära besläktad med Linné, en av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
