Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Selling: En grandseigneur som turist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av handelsmannen Gravers. Den första maj stuvade han in en
lukullisk middagskorg i vagnen, tog med sig en hel rad av sina
vänner och reste dit ut genom Skanstull. Södertäljevägen gick då
ännu över Skanstull, Örby och Alby till Fittja. Sällskapet gjorde
resan angenäm, skrev han, men stället föll honom inte i smaken,
trots att den lilla gården, som ligger strax bortom Mälarhöjden,
i våra ögon är både vacker och idyllisk. Men det fanns ingen
trädgård, och läget var ej vackert — »dess enda förmån är
nuförtiden ett härligt vatten». Det blev i stället ryttmästare Jennings’
Skånellaholm, som han bestämde sig för, och strax före
midsommar reste han dit för att vila sig en tid, dricka
pyrmontervatten och ordna en samling historiska avhandlingar, som han
just köpt. »Mina bokköp . . . äro mitt enda nöje. Jag spar i
kläder och gångbara prydnader vad jag för böcker utgiver.» Men
brunnsdrickningen och intresset för böckerna hindrar honom
inte att göra sig bekant med trakten. Han ritar redan första
dagen en kartskiss över omgivningarna efter Mälarkartan och
noterar, att man kan se två kyrkor och fem herresäten från
herrgårdens fönster.
Efter några dagar gör han en planritning av Skånellaholms
gamla sextonhundratalshus och tillfogar en rumsbeskrivning, där
han utom väggbeklädnaden också talar om hur sängarna se ut.
»I fall denna min kladd hinner till någon eftervärld, skall man»,
skriver han, »se huru dess förfäder hyfsat deras landboningar.
För en tänkande människa har sådant sin nytta, ty bruk, seder
och sinnelag hava en nära grannskap; och av våra vanor kunna
vi döma om vårt av- eller tilltagande.»
På midsommaraftonen är kyrkoherden på middag hos Tessin,
som i dagboken omtalar, att denne »i brist på dokumenter och
tradition äger alls ingen historisk kunskap, varken om
moderkyrkan eller annexet». Själv gör han då och då utflykter till
traktens gårdar; till Rosersberg, »där jag i unga dagar mången
rolig stund haft», till Skällnora, där han omtalar, att innehavaren
egenhändigt ritat det nya stenhuset, till Lövsta, »ligger artigt, är
smått och nätt», till Vallstanäs och Norrsunda kyrka. Naturligtvis
beskriver han kyrkans sevärdheter: Vallstanäsgraven,
kyrkoskrud, silver och kläder.
Han får för övrigt vid kyrkobesöket ett uppslag: »Lätt och
nödigt vore att få en Svecia Subterranea. Lätt om var pastor i sin
församling under en sommarvecka ögnade gravarna och dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
